Var förresten på hjälpmedelsgenomgång för RoMedics hjälpmedel igår, där jag efter lottdragning vann det här glidlakandet.

Det ska användas till följande: "WendyLett2Way underlättar för personalen att hjälpa brukaren med vändningar i säng. WendyLett2Way placeras ovanpå glidlakanet WendyLett. Kombinationen gör att det är lättare att vända brukaren i sidled – i rändernas riktning."

Ser framför mig hur jag om 70 år ligger i en skridskobane-liknande säng iklädd blöja och nattsärk, och hur jag lätt och elegant svishande glider över från sida till sida. Kan vara bra att ha med tanke på besparingarna i vården. Jag ska redan nu skriva mitt namn över det med svart spritpenna, så inte personalen tappar bort det i tvätten...

Klev upp 06.20 i morse, drog på mig joggingkläder och stack ut till Vilstaskogen. Kom på efter ett par meter att jag glömt klockan, men struntade i att vända om. Rätt skönt ibland att bara springa utan att bry sig om tiden. Särskilt på morgonen.  Och jag bara måste säga: Morgonstund har guld i mund. Särskilt påtagligt när jag efter att ha avverkat uppförsbackarna på först kilometern blir tvungen att besöka buskarna efter att gårdagens middag ruskats om i tarmarna. När man tvingas stanna upp, andetagen tystnar och allt är bara så...tyst. Ensam i skogen tidigt på morgonen, det är livskvalité.

Vilket genast leder mina tankar till livets kontraster. Sitter nu framför datorn med en kall öl en fredagkväll, ska göra mig iordning för middag på värdhus som Jens snälla farmor och farfar bjudit in till. Det är också livskvalité, men så långt borta från morgonstunden i skogen.

Lite livsfilosofiska tankar från mig! Ha en skön fredagkväll, och tack för era kommenatarer. Måste säga att jag känner igen farmors uttryck i mig själv trots att jag aldrig hört det förut...