Vi backar tillbaka till juldagen. Dags för jungfruturen på sjöis, jag och brorsan drog iväg till Torsboda där Danne några dagar tidigare sett fina isar. Det är rätt typiskt mig att skruva upp förväntningarna skyhögt över något och sedan bli besviken över att dessa höga förväntningar inte infrias, men i långfärdskridsko-fallet var det ingen fara för besvikelse. Isen var fin, om än något frostig, temperaturen höll sig på runt ett par minusgrader och då vi efter ett tag skrinnade mot soluppgång med vinden i ryggen kändes livet rätt bra.

Av tradition går jag, Danne och pappa alltid upp och tänder marshallerna inför julottan, dels för att kyrkan i Ljustorp ligger precis ovanför vårt hus, dels för att det är väldigt trevligt på ett annorlunda sätt. Vi samlas kl 5.00 för en mugg glögg då vi också får ta del av senaste skvallret från byn, kul för oss "utvandrare". Sen kör vi igång, 160 marshaller var det i år som skulle placeras ut på bägge sidor om vägen över hela kyrkberget. Ett tips när man ska tända så många är att skvätta lite t-röd i varje marshall, då går det betydligt enklare att få fart på lågan. Och visst får vi lön för mödan, tro inget annat. När sista marshallen är tänd och man kan vända sig om och beskåda denna enorma ljusgata en nattsvart morgon medan byn fortfarande sover... det är magnifikt.

Nåväl, detta år var det något som inte riktigt var som det skulle. Oroväckande många svarta gluggar i vår annars så felfria ljusallé. När vi på tillbakavägen försökte åtgärda detta och tända på nytt, fanns inte mycket kvar att tända. Marshallerna var utbrunna, totalt, veken var ett skelett och stearinet var slut. Om vi nu backar till mitt t-röd-tips så kommer här ett tillägg: Skulle flaskan med t-röd händelsvis ta slut så använd INTE lacknafta istället. Det brinner måhända fint, men det löser öven upp sterinet och skapar därmed en intensiv, men kortlivad ljuskälla. Detta år blev helt enkelt inte lika vackert som vanligt. Men det var inte det jag låg och grubblade på under mitt varma täcke då kyrkklockorna ringde in Julottan. Nej, halvt mellan drömmen och vakenheten låg jag och hoppades att isen skulle bära för oss senare då vi begav oss ut på första långfärdsskridskoturen på sjöis..

6:45 ringde klockan, och 5 minuter senare var jag, brorsan och Affe ute på en morgonrunda i månens sken. Den lilla snö som trots allt ligger på marken gör sitt till och det ljus som uppstår under fullmånen är en smekning för våra sinnen. Skaren tillräcklig hård för våra steg, Affe springer framför, bredvid, bakom, överlycklig för denna oväntande väckning.

Nu kokar gröten och resten av familjen har vaknat till liv. Om en stund är det full fart här, så jag njuter lite extra nu en stund av den harmoni som springturen lämnat efter sig i kroppen.

(temperaturen står på ca -10 grader, så det ser lovande ut inför morgondagens planerade skridskotur =)

Höll på att glömma redogöra för gårdagens träning! Vi åkte ju igår från Kallhäll till Sundsvall där Farmor och Farfar väntade med 3-rätters lunch. Sen på väg hem från stan till Ljustorp hoppade jag av i Bergeforsen och sprang med full mage hem, 14,8 km. Det är rätt skönt det där, att springa från punkt A till punkt B istället för en runda. Man kommer hela tiden närmare målet. Kändes rätt bra i kroppen trots den osmälta lunchen, 1h 20 min tog det vilket ger en km-tid på lite mindre än 5 min 30 sek.

Idag blir det nog vila tror jag, om jag inte tar en tur med Affe ikväll.. imorgon på julafton tänkte jag försöka tjuva åt mig en löprunda på morgonen.

Spring mycket och ät gott nu i jul!

//Maria

Så var man i Ljustorp och förberedelserna är i full gång inför julen! Lite besviken på snömängden, såg höga drivor i min fantasi och så räcker det inte ens till så man kan ta skotern och hämta gran. Nej, det blev till att ta sågen i handen och knata upp mot skogen, Jag, Danne, Mamma och Jockes hund Affe. En riktigt prydlig gran blev det i allafall =)

Den klena snömängden tilltrots finns det perfekta pulkbackar på gården, det är sån där is-skare som man åker jättefort på! Det är kul att komma ut på landet ibland..

Nu vankas det te och mackor.

Blev en friskvårdstimme innan lunchen idag, drygt 7km.. man kan inte kalla det snö men det är iaf vitt av all frost ute, så liite stämningsfullt var det ute i skogen. Tog ingen exakt tid med ungefär 40 minuter var jag nog ute. Nu sitter jag mest och väntar på att brorsan och Leo ska komma och hämta mig, sen åker vi till Kallhäll och i morgon fortsätter vi mot Sundsvall där farmor väntar med lunchen! Favorit-farmor som jag pratade med på msn härom dagen =)

Jaha, så var det dags att avsluta inför julledigheten. Marie jobbade sista dagen igår, så det är lite tomt på kontoret idag. Skön fredags-jul-snart ledigstämning, spelar sr:s radiokanal "Bjällerklang" och önskar alla jag träffar en god jul. Ytligt eller trevligt, folk brukar ha olika uppfattning om detta, men jag tycker det är en rätt onödig disskussion. "Man skickar ju inte kort till varann annars så varför göra det bara för att det är jul?". Jo, för att det är trevligt. Felet är ju inte att man skickar kort till jul, utan att man inte gör det annars. Men jag vill tipsa alla att skriva en eller två mer personliga rader på kortet förutom "God Jul och Gott Nytt År önskar..."

(Iof har inte jag åsiktsrätt i frågan eftersom jag inte skickar kort själv, men det är helt enkelt för att jag liksom inte tänker på det.. men jag ska bättra mig, nästa år kan alla vänner se fram emot ytterligare ett kort att lägga i högen)

Har man sett på maken!

Endast tomten är...

i vaken eller naken eller bar om baken

eller visar staken eller huvudsaken är att han

är vaken den kraken så han kan göra nåt åt saken!