Direktlänk till inlägg 12 april 2008

Back on track!

Av Maria - 12 april 2008 08:08

Inser själv nördigheten i att, likt ett barn innan julafton, somna full av förväntan inför denna min lilla jungfrutur efter 2,5 veckor av störningar i träningen. Vaknade första gången 4.30 för att de kommande timmarna vakna till med jämna 30-min intervall. kl 6.30 gav jag efter för suget och klev upp. Kände mig nästan andaktsfull då jag drog på mig springstrumpor, tightsen, understället, jackan och slutligen knöt skorna. Men åh så skönt det var! Sakata, sakta som Gessle sjunger, med hänsyn till min ännu snorande snok. Sakta dina steg. Och visst gick det sakta, och visst spottade jag förkylningsslem den första kilometern, men jag fick inte ont i halsen, slemmet tog slut och jag njöt av mina sakta steg genom skogen! Att våren är i antågande går inte att tvivla på när man lyssnar på fåglarna. Kom fram i Jakobsberg, sprang genom ett villaområde där jag såg genom köksfönstren hur människorna där inne började vakna till liv. En kaffebryggare som slogs på, en tallrik fil som fylldes med flingor, ett barn i pyjamas som klättrade upp på köksstolen. Sakta, sakta steg mot asfalt. In i skogen igen, vänder tillbaka mot Kallhäll. Dagdrömmer mig bort den sista biten.


Hemma igen råder lugnet, jag hinner duscha, äta frukost och njuta av den där sköna känslan som infinner sig efter en springrunda innan dagen riktigt startar.

 
 
Ingen bild

Mamma

12 april 2008 18:44

Låter underbart med joggingturen. Själv har jag inte sprungit på över 1 vecka. Vill försöka bli bra på baksidan av låret. Iställer har jag simmat, gått och cyklat (på gym). Idag var pappa och jag ute och åkte skidor. Vi åkte kronvägen. Det gick bra tills vi hade passerat det gamla hygget och där det blev uppför igen. Stigen var förstörd av skogstraktor. Vi in i skogen till vänster. Det blev först en massa problem med tät skog. Efter ett tag hittade vi en stig som gick upp på ett berg. När vi var på toppen försvann stigen och vi började en nerstigning i väldigt tät terräng och väldigt brant, (är svårt utan skidor, med skidor nästan omöjlig.) Efter en dryg timma kom vi ner på andra sidan berget. Vi hittade en skogsbilväg och åkte den. Den mynnade ut längst upp på öppomsvägen. Vi tog vägen hem och stannade och fikade hos Lill. Efter 3 och en halv timme var vi åter hemma.
Kram mamma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maria - 14 juni 2009 16:55

Kände för lite förnyelse, så välkomna till till min nya blogg!...

Av Maria - 13 juni 2009 14:49

Förutom det rent konkreta med dalande form och förlorade träningspass så finns det ytterliggare en baksida med att gå runt och vara skadad en längre tid. Man tappar en del av sin identitet, det där "löpar-jaget". När kollegorna i fikarummet pratar om...

Av Maria - 11 juni 2009 22:26

Har precis packat ryggsäcken, i morgon bär det av på Sörmlandsleden igen =) Förhoppningsvis mer löpning än förra gången. Startar i Östertälje, 12km till Brotorp, ytterliggare 7 till Lida och sen vidare mot Paradiset. Övernattning i vindskydd innan ja...

Av Maria - 9 juni 2009 22:14

Det finns fördelar med att vara skadad. Man har mer tid att göra sånt man annars prioriterar bort, hinner också träna sånt man annars försakar. Man får längta efter att springa.... Och man får tid att känna efter.   Fast den här skadeperioden har ja...

Av Maria - 2 juni 2009 20:09

Sprang i morse. Lite vilse dessutom så det blev nästan en timme. Hade inte direkt ont medan jag sprang, men mer ont efter... nu har jag en röd snygg elastisk tejpremsa som allierade elastotejpare menar ska kunna hjälpa. Jag är skeptisk. ...

Ovido - Quiz & Flashcards