Två bilder från helgens VIK-lopp

Löparfenomen finns det gott om, och jag tänkte skriva om det kanske vanligast av dem alla. Det blev så uppenbart idag, vi stod samlade ett rätt stort gäng från klubben inför starten på KM 10000m terräng. Som vanlig förhör man sig om varandras form, med frågor som "-vad gör du för tid idag då tror du". Och så, innan jag ens hinner reagera hoppar de stora slemmiga grodorna ur munnen på mig som vanligt: "jag får se vad det blir, jag har ju vart lite förkyld så jag har inte kunnat träna så bra". Alltid, alltid ska man skylla på nått! Man hör kommentarerna lite här och där- har man inte varit sjuk så har man bergis någon annan åkomma, någon liten skada, eller bara haft mycket att göra så man inte hunnit träna ordentligt. NÅGON lite ursäkt för att inte prestera bra, utifall att man skulle klappa igenom och inte matcha förväntningarna. Och lik förbannat gör man bra tider på de här loppen, där adrenalinet står ett par nivåer högre än under den vanliga träningsrundan.

Härmed ger jag ett säsongslöfte inför kommande tävlingar: Jag ska aldrig mer kläcka ur mig någon bitter kommetar i syfte att sänka förväntningarna på min tid! Spelar ingen roll om så legat med kräksjuka hela natten, står jag på startlinjen och är redo att köra så kan jag lika gärna svälja grodorna för lite mer positiva kommentarer.  Folk bryr sig ändå inte så himla mycket, de flesta är alldeles för upptagna med att fundera och analysera över sina egna tider....