Alla inlägg under maj 2008

Av Maria - 30 maj 2008 19:51

Japp, då var det dags! Snart i allafall. Den rent glädjefulla förväntan som rådit under veckan som gått är nu utbytt mot en mer gruvsam förväntan. Såhär nära början loppet börjar jag känna hur otroligt jobbigt det kommer att vara i morgon! Jag börjar se fram emot att gå i mål, och det är borde jag inte göra redan! Resan är målet.... fokus på banan, festen, folket... tidigast efter 30km kan jag börja längta efter stadions röda löparbanor (hoppas de hinner röja ordentligt efter kvällens KIZZ-konsert...)


Vad tänker jag nu? Har jag tränat ordentligt? Har jag sprungit tillräckligt många långpass? Har jag sprungit tillräckligt långa långpass? Borde jag sprungit fler mil varje vecka? Fler kvalitétspass? JA, jag borde sprungit mer, längre, snabbare... såvida man inte är proffslöpare med en optimal träningsplanering, och dessutom är frisk och skadefri hela träningssäsongen, kan man alltid träna mer, träna bättre. Det är lite tjusningen med det hela. Tränar man hård presterar man bra. Lön för mödan...


Men dför all del, förutsättningarna är goda. Jag är pigg och kry, inga större skavanker och träningen har i stort sett gått bra hela året.


Kl 18 går jag i mål. Det blir en underbar och fruktansvärd resa dit. Det blir en grym dag. Vi ses väl på banan?

Av Maria - 27 maj 2008 22:06

Nu går det undan, dagen med stort D närmar sig! Sista springpasset avklarades igår, ev blir det en mkt lätt sväng på torsdag... vad roligt det här är! Uppladdningen, spänningen, stämningen som trappas upp dag för dag.. verkar bli jättevarmt i år igen, men faktum är att jag föredrar det mot att gå och småfrysa innan och efter start.. satsar ju ändå inte på någon supertid. Under 4 timmar är som sagt mitt mål, och jag tycker att jag borde fixa det..


Har inget vettigt att skriva egentligen, håller på att packa ihop lite för jag ska låna ut min lägenhet från i morgon till på söndag... bröllopsgäster till en vän som säger Ja i kyrkan (förhoppningsvis) på söndag. Blir nog dåligt med uppdateringen här nu fram till lördag, så jag vill passa på att önska alla lycka till, ät mycket mat, drick mycket vatten och njut av de här dagarna!



Av Maria - 25 maj 2008 14:48

Jaha, då har man alltså gått sin första golfrunda. 6-håls pay and play i Rotebro. Till alla er som funderat på att börja med golf: Gör inte det.

Till alla er vars klubbor samlar damm i garaget: Jag förstår er

Till alla er som njuter av att regelbundet idka denna sport, som jagar poäng och sänker handikapp:  Jag bugar och niger. Djupt. Full av beundran.


Det går inte bra. Det går inte ens framåt. När jag för typ 50:e gånger kör klubban rakt ner i daggmaskarnas vardagsrum ca en halvmeter framför bollen som ligger kvar och flinar tänker jag trotsigt, att jag ska minsann ut och springa i skogen när jag kommer hem! Intressant är att det verkligen dök upp som en trotsig tanke, som en slags hämnd på golfen. Som om den bryr sig? Nåja, utan att tänka så mycket mer på det där med träningsvila och formtoppning gav jag mig i allafall ut på en runda senare.  Och så underbart.


För dig som inte märkt att Liljekonvaljerna blommar, spring ut i skogen! LUKTA dig fram. Och på vägen dit, varför inte välja de solvarma barrklädda småstigarna? KÄNN annat än asfalt under fötterna. Stäng av musiken och plocka ur hörlurarna ur öronen en stund. LYSSNA på fåglarna. Se dig omkring. Se blommorna, se träden, se stenen, se vattnet. SE tavlan du står i. Få se, vad har vi kvar? Just det ja. Okej vi gör såhär: sista kilometern, spring utav helvete så fort du bara kan. Uppmärksamma blodSMAKEN i munnen!

Av Maria - 25 maj 2008 06:55

Jag gick in i den här helgen med en uppriktig tro på att jag skulle njuta av löpvilan. Av att strosa runt i lägenheten och plocka med lite grejer, ligga i nya soffan och läsa, ta en promenad i parken. Kanske till och med försöka mig på en sovmorgon.


Det började bra, förmiddagen igår fortlöp enligt planerna. Men sådana är förmiddagarna för mig, de kräver inte mkt utan det är en glädje i sig att bara vara. Värre blir det efter lunch.. nu verkade det som även den kritiska eftermiddagsstunden skulle lösa sig då B ringde och frågade om vi skulle med till Ängsjö och sparka boll? Givet, en stund i solen en vacker vårdag.


Kl 16 var vi hemma igen. kl 20.30 hade vi bokat bord inne i stan för middag. Jag var dåsig efter solen men ändå sådär oskönt rastlös. Tog en lång dusch, hjälpte för stunden. Låg och kollade lite på friidrott. Avundades dem, de som sprang. Sa till J "Jag tar en promenad i parken". Stoppade mp3-spelaren i fickan, tog på mig löpardojjorna (kanske var det redan här det spårade ur, brukar aldrig promenera i löpardojjorna annars) och gick ut på baksidan. Strosade iväg i min vanliga strosar-fart, blev väl omgliden av en och annan snigel på vägen. Fick syn på en sån där power-walkare som går med sån armföring att de kan klia sig i huvet för varje armpendling. Tänkte att jag skulle gå på lite, få upp lite puls, att det skulle göra gott mot min rastlöshet. Så jag ökade farten. Nja, jag har aldrig tyckt så mkt om att gå fort.  Som trav ungefär, varför tvinga pållarna att springa så fort de kan i trav när det går snabbare att galoppera? Eller som som en formel-1 tävling där man bara får köra på den näst högsta växeln. Som power-walk. Nej, inget för mig. Men jag läste ju precis om löpskolning och spänstträning- det kanske vore ngt? Så jag studsade fram genom parken på alla tänkbara vis förbi grillande familjer och öldrickande klungor. Blev efter ett tag trött på detta, tänkte att lite tempoökningar inte kunde skada. Lite korta fartstegringsintervaller... Körde 1, 2, 3.. hittade flytet, det här var roligare! Fortsatte av bara farten, blev kanske en 15 stycken innan jag slutligen spurtade uppför backen till vår lägenhet. Tog två trappsteg i taget och klev in i hallen, svettig och lycklig...

Av Maria - 24 maj 2008 11:10

Efter typ en minut filmar dom två spänstiga tjejer i Vilsta-kläder- Gissa vilka? Just det, mig och Kerstin =)


Vårruset Webb-TV 



Av Maria - 24 maj 2008 08:35

Lite bilder från Göteborg, och så vår nya soffa! Efter ca 3 månaders väntan och strul kom dom äntligen, soffgubbarna. Bar upp den och skruvade ihop den alldeles gratis som plåster på såren för den långa väntan. 2000 pix fick vi dra på priset också =) Vad gör det att vänta när jag ändå vart i Eskilstuna nästan hela tiden ;-)

Av Maria - 23 maj 2008 13:56

Är inte den här stunden skönast på hela veckan kanske? Fredag eftermiddag, man har precis skrivit klart i journalen på senaste patienten, plockat ihop på skrivbordet och stämplat ut. Nu väntar helgen, en helg i Stockholm utan löpning! Bägge saker var längesen sist... Det blir inte många fler pass nu innan Maran, F&S på måndag och så ett på onsdag tror jag..


Idag blir det ett besök på Runner´s Store, där jag förutom att dregla över alla löpkollektioner ska se om de säljer Maxim sportdryck. Tänkte vänja magen innan nästa lördag, göra vad man kan för att undvika alla tänkbara magåkommor som brukar dyka upp under de här långa loppen...


Snart kommer rapport från min långsamt fortskridande golfkarriär, har lite på G på den fronten.


Trevlig helg! 

Av Maria - 21 maj 2008 20:49

Alla har vi någon pryl som vi värdesätter lite högre än våra andra prylar som ligger och skräpar i skåp och lådor. Saker som vi känner uppriktig sorg över om de går sönder eller kommer bort, och blotta tanken att låna ut dessa till någon icke värdig får oss att kallsvettas och se i dimmor. Jag har tre sådana prylar som kvalat in på listan och en stark utmanare. Låt mig börja från botten:


Plats 3- Min Marmot regnjacka. Den är snygg, den är sportig, den är grymt funktionell, den andas och det är... ja just det, en regnjacka. Vilket betyder att jag kan vara ute i regnet utan bli blöt.


Plats 2- Min mp3-spelare. Den är rosa metallic, den är snygg, den är sportig och den gör mig glad. Visst, lyssna på naturen, det är nog så gott men oräkneliga är de antal gånger som musiken lyft mig fram på stigen. För att inte tala om alla sköna radiopratare som gör mig sällskap långt ut i skogarna.


Plats 1- Mina Asics DS Trainer. Dessa underbara skor som nästan ger mig rysningar då jag sticker ner fötterna i dem. Sitter som en handske på foten. Skulle kunna döda för dem.


Och så kommer vi till utmanaren!

Nämligen min nya MTB som jag köpt av en vän till en vän. Ny och ny, det var visserligen ett par månader sedan jag köpte den nu men vi hade en lång period då vi lärt känna varandra. Man kan säga att vår relation har fått mogna långsamt, från att gå ner med jämna mellanrum till källaren och bara se på den, till att känna lite på bromsarna, fingra på växlarna och nu slutligen ta ut den på lite turer på väl utvalda skogsstigar. Och relationen djupnar. Det är så himla kul om man hittar en bra stig, man tar sig fram på ställen man först inte trodde man skulle klara. Det handlar om att tro att det går och trampa på lite extra istället för att vara försiktig och mestrampa.  Fast det händer att självförtroendet sviktar i sista stund, man satsar allt och trampar på för att sedan få kalla fötter, ångrar sig och tvärbromsar så man liksom kör rakt in i den där roten istället för över den. En sådan manöver ger en slags katapult-effekt vilket i sin tur resulterar i en framåtvolt solo. Så visst finns det saker att jobba på i vår relation, men jag känner att jag är på god väg att ta även min cykel till mitt hjärta.

Skapa flashcards