Min lägenhet i Eskilstuna är som jag kanske beskrivit förut rätt spartanskt inredd, vilket känns helt rimligt med tanke på att jag har halva bohaget hos J i stockholm. 

 Detta resulterar, i brist på möbler, i att jag har min dator på golvet och således ligger på mage vid användande av denna. Vilket iof är bra ur flera synpunkter, bla:

- jag undviker den ökade belastning på diskar och andra vävnader som sittande med flekterad rygg innebär (kommer tex aldrig att drabbas av derangement)

- jag blir inte sittande vid datorn alltför långa stunder

- jag får starka ryggmuskler

Jag får också en helt annan inblick under sängen än vanligt, såhär dammfritt har det nog aldrig varit hemma hos mig. Just precis nu har jag även upptäckt att skruven som liksom håller ihop sängramen med själva madrassen på något vis gängat ur och håller på att tappa sitt grepp. Frågan är- ska jag åtgärda detta eller förneka att sängen håller på att ramla ihop? Om jag inte gör något åt det kommer jag antagligen drömma onda drömmar om hur jag ligger i sängen som ramlar utför bottenlösa stup...

Bäst jag letar fram skruvmejseln

Det våras för löparna. Startbevisen ramlar in genom brevinkasten och det går inte längre att förneka faktum: Stockholm Marathon väntar runt hörnet. Hur kommer det gå? Jag startade ju den här bloggen för att skriva om förberedelserna inför detta kraftprov, och jag känner att jag vill göra en lite summering av uppladdningen so far..

Hösten- flöt på riktigt bra, träningen gick på rutin och tiderna blev bättre och bättre. Var flitig med klubbträningarna, tror det var nyckeln till framgången i Kiel där jag slog personlig rekord med tiden 1.39.11

Efter Kiel blev jag i vanlig ordning förkyld och det blev ett träningsuppehåll.. sen lite hattigt, blev förkyld igen någon vecka senare, sen blev det en vecka på skidor i Åre. Den var nog rätt bra iof, långa turer, nya muskler, lite skonsammare för knän och höfter. Efter Åre var det dags för en fökylning igen, eller det var nog samma som innan som bröt ut ordentligt... Tot blev det tre löpfria veckor och jag var lite orolig över löpformen...

Men så fick jag ändå ett positivt formbesked på VIK-loppet där det blev pers igen, den här gången var det milen som avklarades på tiden 44.57. Jätteglad och nöjd över det! Några dagar senare var det KM på gröna milen som är det mest kuperade milspåret jag känner till, och nu kändes det riktigt bra i benen igen!

Back on track, allt kändes bra men jag började ändå oroa mig lite över de senaste veckornas uteblivna långpass, vilket resulterade i helgens 28-km tur. Tack och lov kändes det rätt bra även om jag var sliten de sista kilometrarna..

Nu då? I morgon blir det 5km snabbdistans, på torsdag ett lugnare pass och på söndag ska Kerstin ta med mig på långpass i hennes trakter, 26km blir det då. Nästa vecka blir mkt lugn, tänkte försöka få till en formtopp inför Gbg-varvet. Efter det är det två veckor till Marathon, och hoppas verkligen jag får vara frisk efter Göteborg... det blir iaf lugna veckor, några pass på runt milen men mycket vila och mycket mat, vatten och sömn sista veckan.

Under 4 timmar på Marathon är målet.