Alla har vi någon pryl som vi värdesätter lite högre än våra andra prylar som ligger och skräpar i skåp och lådor. Saker som vi känner uppriktig sorg över om de går sönder eller kommer bort, och blotta tanken att låna ut dessa till någon icke värdig får oss att kallsvettas och se i dimmor. Jag har tre sådana prylar som kvalat in på listan och en stark utmanare. Låt mig börja från botten:

Plats 3- Min Marmot regnjacka. Den är snygg, den är sportig, den är grymt funktionell, den andas och det är... ja just det, en regnjacka. Vilket betyder att jag kan vara ute i regnet utan bli blöt.

Plats 2- Min mp3-spelare. Den är rosa metallic, den är snygg, den är sportig och den gör mig glad. Visst, lyssna på naturen, det är nog så gott men oräkneliga är de antal gånger som musiken lyft mig fram på stigen. För att inte tala om alla sköna radiopratare som gör mig sällskap långt ut i skogarna.

Plats 1- Mina Asics DS Trainer. Dessa underbara skor som nästan ger mig rysningar då jag sticker ner fötterna i dem. Sitter som en handske på foten. Skulle kunna döda för dem.

Och så kommer vi till utmanaren!

Nämligen min nya MTB som jag köpt av en vän till en vän. Ny och ny, det var visserligen ett par månader sedan jag köpte den nu men vi hade en lång period då vi lärt känna varandra. Man kan säga att vår relation har fått mogna långsamt, från att gå ner med jämna mellanrum till källaren och bara se på den, till att känna lite på bromsarna, fingra på växlarna och nu slutligen ta ut den på lite turer på väl utvalda skogsstigar. Och relationen djupnar. Det är så himla kul om man hittar en bra stig, man tar sig fram på ställen man först inte trodde man skulle klara. Det handlar om att tro att det går och trampa på lite extra istället för att vara försiktig och mestrampa.  Fast det händer att självförtroendet sviktar i sista stund, man satsar allt och trampar på för att sedan få kalla fötter, ångrar sig och tvärbromsar så man liksom kör rakt in i den där roten istället för över den. En sådan manöver ger en slags katapult-effekt vilket i sin tur resulterar i en framåtvolt solo. Så visst finns det saker att jobba på i vår relation, men jag känner att jag är på god väg att ta även min cykel till mitt hjärta.

 

Daniel

22 maj 2008 22:50

Jag skulle inte döda för något som satt som en hanske på foten... Och än mindre bli dödad för det, så jag låter dina dojjer vara i fred framöver.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kände för lite förnyelse, så välkomna till till min nya blogg!...

Förutom det rent konkreta med dalande form och förlorade träningspass så finns det ytterliggare en baksida med att gå runt och vara skadad en längre tid. Man tappar en del av sin identitet, det där "löpar-jaget". När kollegorna i fikarummet pratar om...

Har precis packat ryggsäcken, i morgon bär det av på Sörmlandsleden igen =) Förhoppningsvis mer löpning än förra gången. Startar i Östertälje, 12km till Brotorp, ytterliggare 7 till Lida och sen vidare mot Paradiset. Övernattning i vindskydd innan ja...

Det finns fördelar med att vara skadad. Man har mer tid att göra sånt man annars prioriterar bort, hinner också träna sånt man annars försakar. Man får längta efter att springa.... Och man får tid att känna efter.   Fast den här skadeperioden har ja...

Sprang i morse. Lite vilse dessutom så det blev nästan en timme. Hade inte direkt ont medan jag sprang, men mer ont efter... nu har jag en röd snygg elastisk tejpremsa som allierade elastotejpare menar ska kunna hjälpa. Jag är skeptisk. ...