Jag gick in i den här helgen med en uppriktig tro på att jag skulle njuta av löpvilan. Av att strosa runt i lägenheten och plocka med lite grejer, ligga i nya soffan och läsa, ta en promenad i parken. Kanske till och med försöka mig på en sovmorgon.

Det började bra, förmiddagen igår fortlöp enligt planerna. Men sådana är förmiddagarna för mig, de kräver inte mkt utan det är en glädje i sig att bara vara. Värre blir det efter lunch.. nu verkade det som även den kritiska eftermiddagsstunden skulle lösa sig då B ringde och frågade om vi skulle med till Ängsjö och sparka boll? Givet, en stund i solen en vacker vårdag.

Kl 16 var vi hemma igen. kl 20.30 hade vi bokat bord inne i stan för middag. Jag var dåsig efter solen men ändå sådär oskönt rastlös. Tog en lång dusch, hjälpte för stunden. Låg och kollade lite på friidrott. Avundades dem, de som sprang. Sa till J "Jag tar en promenad i parken". Stoppade mp3-spelaren i fickan, tog på mig löpardojjorna (kanske var det redan här det spårade ur, brukar aldrig promenera i löpardojjorna annars) och gick ut på baksidan. Strosade iväg i min vanliga strosar-fart, blev väl omgliden av en och annan snigel på vägen. Fick syn på en sån där power-walkare som går med sån armföring att de kan klia sig i huvet för varje armpendling. Tänkte att jag skulle gå på lite, få upp lite puls, att det skulle göra gott mot min rastlöshet. Så jag ökade farten. Nja, jag har aldrig tyckt så mkt om att gå fort.  Som trav ungefär, varför tvinga pållarna att springa så fort de kan i trav när det går snabbare att galoppera? Eller som som en formel-1 tävling där man bara får köra på den näst högsta växeln. Som power-walk. Nej, inget för mig. Men jag läste ju precis om löpskolning och spänstträning- det kanske vore ngt? Så jag studsade fram genom parken på alla tänkbara vis förbi grillande familjer och öldrickande klungor. Blev efter ett tag trött på detta, tänkte att lite tempoökningar inte kunde skada. Lite korta fartstegringsintervaller... Körde 1, 2, 3.. hittade flytet, det här var roligare! Fortsatte av bara farten, blev kanske en 15 stycken innan jag slutligen spurtade uppför backen till vår lägenhet. Tog två trappsteg i taget och klev in i hallen, svettig och lycklig...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kände för lite förnyelse, så välkomna till till min nya blogg!...

Förutom det rent konkreta med dalande form och förlorade träningspass så finns det ytterliggare en baksida med att gå runt och vara skadad en längre tid. Man tappar en del av sin identitet, det där "löpar-jaget". När kollegorna i fikarummet pratar om...

Har precis packat ryggsäcken, i morgon bär det av på Sörmlandsleden igen =) Förhoppningsvis mer löpning än förra gången. Startar i Östertälje, 12km till Brotorp, ytterliggare 7 till Lida och sen vidare mot Paradiset. Övernattning i vindskydd innan ja...

Det finns fördelar med att vara skadad. Man har mer tid att göra sånt man annars prioriterar bort, hinner också träna sånt man annars försakar. Man får längta efter att springa.... Och man får tid att känna efter.   Fast den här skadeperioden har ja...

Sprang i morse. Lite vilse dessutom så det blev nästan en timme. Hade inte direkt ont medan jag sprang, men mer ont efter... nu har jag en röd snygg elastisk tejpremsa som allierade elastotejpare menar ska kunna hjälpa. Jag är skeptisk. ...