I vanliga fall är vi varandras bäste suporter, jag och J, peppar när det går segt och berömmer när vi är duktiga. Brukar rapportera från våra pass på kvällarna när vi bor på olika håll. "Klart du är lite seg i benen, du har ju kört tre dar i rad nu"; "17km, fasen vad bra, härligt" osv osv. Vi var och kollade på en lägenhet idag (som för övrigt inte var mkt att hänga i gran), och när vi kom hem så körde vi en 7km-runda. Håller ett lagom prattempo skulle gissa på runt 5min/km. Pratar om lite av varje, en hel del kring träningen och uppladningen inför Lidingö, har det ganska trevlig där längs vägarna.

Så vikar vi av in mot skogen de sista kilometrarna, och det är då det händer. Ngn, omöjligat att säga vem, drar up tempot lite, lite. Den andra hakar på, fortfarande rätt omärkligt. Det märks på att ordflödet glesas ut. Till slut upphör samtalet helt. Pulsen stiger, andhämtningen ökar. Fötterna mot gruset, bam, bam, bam, bam... nu är det inte snack om ngt pepptalk, inga uppmuntrande ord, ingen klapp i ryggen. Och framförallt inte ett ord om trötthet, inte ett ord om mjölksyran eller om stumheten i benen. 

Fan, jag skulle vilja veta hur trött han var... jag börjar bli rädd, misstänker att han ligger mig i hasarna nu... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kände för lite förnyelse, så välkomna till till min nya blogg!...

Förutom det rent konkreta med dalande form och förlorade träningspass så finns det ytterliggare en baksida med att gå runt och vara skadad en längre tid. Man tappar en del av sin identitet, det där "löpar-jaget". När kollegorna i fikarummet pratar om...

Har precis packat ryggsäcken, i morgon bär det av på Sörmlandsleden igen =) Förhoppningsvis mer löpning än förra gången. Startar i Östertälje, 12km till Brotorp, ytterliggare 7 till Lida och sen vidare mot Paradiset. Övernattning i vindskydd innan ja...

Det finns fördelar med att vara skadad. Man har mer tid att göra sånt man annars prioriterar bort, hinner också träna sånt man annars försakar. Man får längta efter att springa.... Och man får tid att känna efter.   Fast den här skadeperioden har ja...

Sprang i morse. Lite vilse dessutom så det blev nästan en timme. Hade inte direkt ont medan jag sprang, men mer ont efter... nu har jag en röd snygg elastisk tejpremsa som allierade elastotejpare menar ska kunna hjälpa. Jag är skeptisk. ...