Det var på väg till jobbet, jag cyklade om en ung mamma som drog en barnvagn. Det var inte mamman som hade spring i benen, nej där saknades både spänst och lust till det mesta tror jag. Det var inte den lilla flickan i vagnen heller som hade spring i benen, även om jag i det fallet inte tvivlar på att hon en gång blir en riktigt hyfsad löpare. Det syntes liksom på henne, i ögonen. Men var sak har sin tid. Hennes tid var just nu i en vagn. Eller möjligtvis på en filt på köksgolvet medan trötta mamman kokar makaroner till köttbullarna. Men flickans storasyster hade mycket spring i benen. Hon sprang långt före trötta mamman och lillasyster i vagnen, hon hoppade in och ut ur skogen och hon gömde sig för mig när jag cyklade förbi. Hon fick mig att fundera på när man slutar springa? Alltså, när det krävs träningskläder och joggingskor för att man ska välja en snabbare gångart än promenad? Se på barnen, de springer dit de ska för att det är kul och det går fortare. De springer när de leker. De springer även när de ska sitta stilla. Är det när man börjar mellanstadiet? Högstadiet? När kläderna blir av ett dyrare märke?

Jag vet bara att jag inte springer så mycket längre, allt springande till trots. (förutom på väg hem från krogen, det brukar gå undan =)