Direktlänk till inlägg 30 augusti 2008

Möten

Av Maria - 30 augusti 2008 04:53

Sällskap hem från ett joggingpass med F&S. En sommar har gått, mycket som har upplevts och ska berättas om, nya erfarenheter att ta del av. Förändringar, planer inför hösten, förhoppningar om utveckling på flera plan. Flera avfarter som skulle göra hemvägen kortare passeras, man väljer hela tiden den som är lite längre för ännu finns ämnen kvar att delas.


Några dagar senare, en joggingtur med en vän planerad sedan länge som äntligen blir av. Första kilometrarna är samtalet lite trevande, inkännande. De vanliga frågorna ska frågas, en uppdatering av varandras livssituationer. Hur är det på jobbet, hur går det med träningen etc. Inte ointressant, inte alls, men rätt ofarligt. I takt med att steg läggs på steg och pulsen hitter en trevlig rytm fördjupas samtalet. Närmar sig djupare rum i hjärnan, små förråd där man stoppat undan små drömmar. Tillsvidare. Tills när? De börjar samla damm, risken finns att de tillslut inte syns under smutsen. Önskan om en utveckling på arbetet, områden man brinner lite extra för, projekt man känner att man vill dra igång men inte riktigt vågar tro på att man kan. Bristande självkänsla och rädsla för otillräcklighet. Farten dras ned, närmar oss hemmet men är ännu inte färdiga i diskussionen. Blir stående utanför portet trots regnet, känslor blottas och konkreta lösningar läggs fram. Varför vänta, vad väntas på? Gör något nu eller bli bitter sen. Börja i det lilla, prata med folk, lär och ta del av andras erfarenheter, utveckla en plan. Ta reda på vad du vill och låt andra få veta det. Se till att själv styr ditt liv. De som halkar åt rätt håll på ett bananskal är undantagsfall, de flesta ramlar bara och slår sig. Kräv återkoppling på dina handlingar, på ditt arbete. Jobba bakom stängda dörrar och du blir tillslut rädd för kritiken. Nej, öppna dörren och låt flera ögon se på problemen. Var för allt i världen ödmjuk, dela med och ta del av. (Här passar det med en länk till följande dikt av Sören Kirkegaard).



En kopp te i all ära, men vill man ha en genväg till djupet så snöra hellre på dig skorna. Låt pulsen slå i takt, dela svetten och känn andetagen nå botten av lungorna.


En joggingtur leder ibland till mer än ytterliggare en rad i träningsdagboken


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maria - 14 juni 2009 16:55

Kände för lite förnyelse, så välkomna till till min nya blogg!...

Av Maria - 13 juni 2009 14:49

Förutom det rent konkreta med dalande form och förlorade träningspass så finns det ytterliggare en baksida med att gå runt och vara skadad en längre tid. Man tappar en del av sin identitet, det där "löpar-jaget". När kollegorna i fikarummet pratar om...

Av Maria - 11 juni 2009 22:26

Har precis packat ryggsäcken, i morgon bär det av på Sörmlandsleden igen =) Förhoppningsvis mer löpning än förra gången. Startar i Östertälje, 12km till Brotorp, ytterliggare 7 till Lida och sen vidare mot Paradiset. Övernattning i vindskydd innan ja...

Av Maria - 9 juni 2009 22:14

Det finns fördelar med att vara skadad. Man har mer tid att göra sånt man annars prioriterar bort, hinner också träna sånt man annars försakar. Man får längta efter att springa.... Och man får tid att känna efter.   Fast den här skadeperioden har ja...

Av Maria - 2 juni 2009 20:09

Sprang i morse. Lite vilse dessutom så det blev nästan en timme. Hade inte direkt ont medan jag sprang, men mer ont efter... nu har jag en röd snygg elastisk tejpremsa som allierade elastotejpare menar ska kunna hjälpa. Jag är skeptisk. ...

Skapa flashcards