Alla inlägg under september 2008

Av Maria - 22 september 2008 22:42

Jaha, vad ska man säga. Två dagar till havs i kajak ger mersmak. Forspaddling lockar, en kurs till våren. Golfen påbörjades, inga större framgångar men en kurs där med. Grönt kort och några rundor i vackert väder. Hösten börjer ge färg, vintern nalkas. Kommer snön eller måste jag boka resor till norrland för att få mina mil inför Vasaloppet? Lägger sig isen i år så långfärdsskridskorna får den motion de förtjänar? Lära sig simma ordentligt skulle vara kul, några lektioner i frisim som ingen varken jag eller J klarar utan att svälja halva bassängen. Vore nått. Vad har Huddinge att erbjuda i MTB-vägar? Finns fin asfalt att rulla med inlines över?


Så många leksaker det finns för en som vill. Jag väntar på nya terrängskor, mina fina GoLite tappade skinnet och reklamerades. De nya skorna är inte medvetna om vilka härliga turer vi ska ha tillsammans. Många backar, stockar och stenar att besegra. Ett Vertex-lopp på ca 42km över fjälltopparna i början av augusti. Det blir nått.


En helg väntar, ett Lidingölopp och många förväntansfulla deltagare. En startplats finns att köpa på puls.se. Den är billig. Kör hårt, spara inte på krutet. Jag hatar det men jag hejar på dig när du kommer i mål.


Träningen ligger ner den här veckan också, ingen lust, laddar träningsglädje inför hösten. Nästa vecka står det flytt på schemat mån,tis, ons, fre lör och sön. På torsdag står det pubrunda. Sedan ska muskler och hjärta få känna att de lever, det blir cykel i höstlandskap och i svettiga lokaler, det blir hantlar, bollar och maskiner, det blir simmning och wet-west träning, det blir inlines med stavar och paddling med tjocka vantar.  Men inte nu, inte än. Först ska jag vila klart.


Tack och hej alla läsare, roligare än såhär blir det inte. Kanske ses vi till våren, kanske inte.

Av Maria - 19 september 2008 16:13

Första dagen utan voltaren, börjat lite smått med tåhävningar... kändes bra till en början, tänkte att det här är ju hur lugnt som helst. Men bara ett litet, litet ynka sånt där skid-stakningshopp som jag visade en patient i bassängen (jag på land) och så genast dalar hoppet. Brant utför. Den tål inte mkt den jäkla hälsenan. Jag har ont, är ledsen och arg. Visst, bara en tävling, ett jobbigt jäkla fånigt lopp runt snobbön, vad är det? Barn svälter i Afrika och glaciären smälter. Men vad fan... det är ju mitt lopp, målet för all jäkla träning hela året... gör ingenting för tillfället, knappt jag orkar pallra mig till gymmet, inte sugen på träning i nån form överhuvudtaget. 


Snart kommer J, vi ska ut och paddla i helgen. Sova i tält och grilla korv. Vad är väl ett Lidingölopp? Hoppas det blir skitdåligt väder nästa helg.  

Av Maria - 17 september 2008 20:59

Tja, vad ska man säga. Med maximal avlastning och voltaren märker jag knappt av den, förutom på mornarna och kvällarna då den känns som ett torkat gummiband. I morgon är sista voltaren-dagen, tänkte börja köra lite excentrisk träning sen så får vi se...


Har inte riktigt hunnit med att skriva här, plugg, jobb och flytt tar både tid och energi. Efter det stenhårda uppgörelsen på Lidingö får bloggen om inte gå i graven så åtminstånde sova i ide...  

Av Maria - 17 september 2008 20:51

Jag undrar vad mina vänner och familj försöker säga mig, som skickar sånt här...

Fan

Av Maria - 14 september 2008 07:59

Jag har ont i vä hälsena. Inta bara så där att det känns litegrann i den efter 15km, snarare så jag gruvar mig för att gå mellan datorn och soffan för det gör så helvetiskt ont att sätta foten i golvet. Total vila 5 dar, jag ska käka så mkt antiinflammatoriskt som finns på apoteket. Sen rehab en vecka, sen är det bara att hoppas...


(Bellmannstafetten igår var ändå jättekul, kommer bara i skymundan tyvärr för den här skiten... tiderna blev oväntat bra med 20.37 i mixlaget som totalt kom 22a och så 22.44 med Vilsta som kom på 13e plats i damklassen. Kolla första sidan på hemsidan så ser ni hur kul jag hade när jag sprang ;-) 

Av Maria - 10 september 2008 20:29

Det har vart lite konstigt med springningen några dagar, kropp och knopp har inte riktigt hängt ihop. Har ju dragit ner lite på träningen för att hålla mig skadefri fram till Lidingö, kör nu ca 3 pass/vecka. Och den lilla nedskärningen räcker för att det ska kännas ovant att ge sig ut och springa. Som att jag inte riktigt vet hur man gör och att jag inte skulle kunna prestera alls. Men så blir det lite tvärtom, när jag väl kommer ut är det jätteskönt, eftersom kroppen får vila lite mer emellan är den pigg och fräsch till varje pass. Det blir som en angenäm överraskning varje gång =)


Idag körde jag tusingar, det var länge sedan.. lite orolig var jag nog, senaste veckorna har mest beståd av långsamma långpass och backlöpning slalombackar med knapp styrfart. Men så ska jag ju springa Bellmannstafetten i helgen, och jag tror att jag en gång blev erbjuden platsen i mixlaget för att jag ansågs som en hyfsat stark löpare. Vilket nu såhär några dagar inför loppet gett mig lite prestationsångest, så jag kände mig tvungen att damma av klockan och bege mig bort till Ekängen för några tusingar på tid... så nu kära Lidingö-konkurrenter, här får ni ett formbesked från mig:

1a- 4.15

2a- 4.00

3e- 4.07

4e- 4.10

5e- 4.06

6e- 4.07

En minuts vila mellan varje, utom sista då jag unnade mig 1min och 37 sekunders vila...


Så vad säger man? Märks att det var länge sen jag körde sånt här på de varierade tiderna... ingen fantastisk topprestation kanske, men jag är rätt nöjd. Nu kan jag stoppa tillbaka klockan i byrålådan fram till Lidingö...

Av Maria - 8 september 2008 17:35

Ända sedan förra onsdagen, då jag fick reda på det här att man ska sitta online på föreläsningarna i Idrottsmedicinkursen har jag gnällt, oroat mig för och drömt mardrömmar om tekniken. Program som ska installeras och servrar man ska koppla upp sig mot (vad är en server, egentligen?) Min relation till tekniska prylar är rätt körd i botten kan man säga, grundat på dåliga erfarenheter och ett totalt ointresse. Tyvärr har jag svårt att få såna här saker ur skallen så länge jag inte har full koll, och mitt sätt att bearbeta orosmoment är att prata om dem. Så förutom att sömnen blivit lidande har både arbetskamrater, familj och pojkvän blivit utsatta för min neggo-klagan senaste veckan.  


Jag vill bara säga till er nu: Allt är lugnt. Ca 1 min guidning på telefon från kursledningen och jag är på plats i E-meeting rum 2, bara väntar på att det ska dra igång. Vad själva föreläsningen ska handla om har jag inte haft den minsta tanke på. Snacka om att fokusera på rätt saker...  

Av Maria - 6 september 2008 17:51

Så var man hemma, långtur med mor och bror, lördagsgroggen uppslagen  och surströmmingen väntar. Hemma är ändå hemma. Sitter och bläddrar runt bland en massa gamla foton, håller på att pyssla ihop ett inbjudningskort till nyårsfesten vi ska ha i år. Här kommer ett smakprov på gamla foton! (Ps. lägg märke till min bror med ölburken- KAN inte bli svårslagen på Lidingö, helt omöjligt...)

Skapa flashcards