Alla inlägg under november 2008

Av Maria - 30 november 2008 12:14

Kändes lite trist idag när jag joggade iväg på en rundan runt Kungens Kurva, ska jag inte springa Maran i slutet på maj så är det liksom inte lika bråttom att komma upp i långa distanser under långpassen. Pressen har minskat och det är lite tråkigt. Ok, jag förespråkar löpningen som passion och upplevelse framför tävling, absolut, men.... den där extra sporren man får av att ha ett mål och en utmaning framför sig ger näring åt passionen. Det är inte kul alla gånger, långt ifrån. Det är ofta man skulle vilja krypa upp i soffan med en chokladask istället för att snöra på sig dojjorna och tvinga sig ut i mörkret för att avverka ett intervallpass med mjölksyra till öronen. Men de rundorna behövs också, de vidrigaste passen skänker njutning åt de enklare. Det är lite det som är tjusningen med löpning. Himmel och helvete i samma skor. Och för att det ska kännas motiverat att köra de där tunga passen behövs moroten, målet, utmaningen.


Så, storebror, får vi bo hos er i slutet av april? Det går nämligen ett marathonlopp i Skövde då.... 

Av Maria - 30 november 2008 00:04

Tanken var en revansch, det har ju minst sagt gått rejält kasst med mina båda starter i Sthlm Marathon (-07 = 4.30 och -08 = 4.25) Tänkte att nästa år, då ska jag visa vad jag går för... gick in på hemsidan, skulle precis till att anmäla mig, men så känner jag: 735 jäkla spänn! Det är för mkt. Det är för mkt för att springa loppet, men ffa är det för mycket för min plånbok just nu. Så jag skiter i det helt enkelt. Väljer ett annat lopp istället... eller så tar jag tältet på ryggen och joggar ut på Sörmlandsleden. Tar någon dag semester, startar i Eskilstuna och avslutar i Huddinge, det vore något! Inga klockor, ingen trängsel, inget pastaparty, ingen publik, ingen startavgift. Bara jag, en bra bok, och mitt fina lilla tält. 


För den riktiga utmaningen, det stora målet -09, är ändå Vertex Fjällmara i augusti. Då ska jag vara i toppform!  

Av Maria - 26 november 2008 22:32

Det är så lätt att man bara fokuserar på träningen. Den ena veckan hårdare än den andra, det ena passet tuffare än det innan. En dags vila och träningens känns genast för långt borta, så länge gårdagens träning inte känns i kroppen verkar vilan liksom onödig.


Jag försöker köra med sk periodisering, varvar 3 hårdare veckor med en lätt. Nu är det en lätt vecka. Men vem vill dra ner på träningen när det flyter på bra? När man känner att man kommer igen efter en skada, när man vill ta igen, när det är kul!  Men... tack vare långa och tunga arbetsdagar och att SL så troget bistår med inställda tåg så har det, mer eller mindre ofrivilligt, blivit två dagars vila ändå. Tack och lov. Dagens intervallpass på löpbandet hade nämligen aldrig kunnat genomföras med en sliten kropp. Men nu, tack vare att musklerna och skallen fått återhämta sig och var sugna igen, kändes det (nästan) bara utmanande att köra 7 x 1000m på löpband. Det blev ett riktigt bra pass, jag är kanske inte i toppform men inte så himla långt efter. Höll 4,20-tempo med 1,40 min vila mellan varje. Trillade nästan av bandet efter sista, men åh vad nöjd jag var!


Så vänner, dagens visdomsord lyder:

Utan vila kommer ni aldrig kunna köra de hårdaste passen. Utan de hårdaste passen kommer ni aldrig uppnå er fulla potential.  

Av Maria - 23 november 2008 08:23

Det är nu den här tiden på året när man samlar mil, satsar långsiktigt och bygger upp kroppen inför vår och sommar. Successiv ökning av träningsmängden vecka för vecka, trampa, jobba, nöta på spåren. Mörkt, blött och kallt. Frågan "Ska vi se en film ikväll?" får det ständiga svaret: "Sen kanske, jag ska träna först". På med pannlampa och ut i slasket. Känns ju logiskt... nej, kanske inte, men det finns liksom inte något alternativ. Det är aldrig (läs sällan) något problem att ta sig ut. För det är liksom det som ska göras. Och när man väl är ute - kan det sägas nog många gånger - så är det ju alltid skönt! Kanske är det skillnaden mellan att vara löpare och att vara en som löptränar? Löparen har identifierat sig med löpningen och ifrågasätter aldrig en planerad träning, det känns helt logiskt att klämma in ett intervallpass mellan Kalle Anka och julklappsutdelningen, man unnar sig själv ett långpass på sin födelsedag och den störst tänkbara romantiken vore ett frieri i målfållan efter ett maraton. Man har sin målsättning, som hjälper till att ta den där 10e intervallen när den 9e kändes som gränsen till helvetet, men framförallt är man en löpare.


Här kommer en varning! Man kan tro att jag är nöjd och rätt stolt över att placera in mig själv i facket "Löpare", (vilket är jag också är, vilket gör det mer komplicerat...) Men glöm för allt i världen inte bort att era nära och kära kanske inte riktigt, riktigt har samma uppfattning som ni (tur är väl det...) Prioritera egna intressen högt, men inte varje dag.  


Det var det. Nu kan jag fortsätta hylla löpning resten av inläggen. 

Av Maria - 21 november 2008 15:24

En sådan dag. En sådan skön arbetsdag. Började med seminarium om onda ryggar på Lasarettet i Västerås, och det var riktigt bra. Det händer något väldigt konstruktivt när man tar in 3 bra föreläsare och ger dem en halvtimme var att berätta om sina hjärtefrågor inom yrkeslivet. Kärnan ur innehållet plockas ut, det går undan och man rycks med av intensiteten och skriver så pennan glöder. De där stunderna när ögonlocken börjar falla och man funderar mer på vad man ska äta till middag än effektiviteten av KBT vid långvarig smärta existerar inte. Tvärtom har man all uppmärksamhet riktade mot ämnet och man bara njuter av all saknyttig kunskap men erbjuds.

Konsensus: Halvera alla föreläsningar, analysera det som blev kvar och plocka bort ungefär 60% till. Resultatet blir en massa tid över till annat arbete, en pigg och alert lyssnarskara och kunskap som känns relevant och som faktiskt fastnar.


Sen blev det en eftermiddag i bassängen, som vanligt på fredagar, och så lite skrivjobb som precis avklarades. Älskar den här stunden, lugnet när man just stängt ner journalprogramet och stämplat ut, men innan man lämnat arbetsplatsen. Som omväxling inget tåg att skynda till, ska umgås lite med E-tuna vännerna ikväll =) Men innan dess blir det ett hårt pass på gymmet.


Trevlig fredag!

Av Maria - 20 november 2008 21:27

Jag har en inre kamp mot SL och SJ. Den utspelar sig alltså i mitt inre, och den är fylld av bitterhet. Inte så sunt kanske, jag vet. Det värsta är när jag rusar livet ur mig uppför trappan för att hinna över till andra perrongen i samma sekund som Eskilstuna-tåget bromsar in, och någonstans i luften över de nedersta trappstegen (ja, jag flyger ner för trappen) kommer trafikrapporten (har alltid radion i lurarna) och den där satans käcka rösten meddelar att kollektivtrafiken rullar på som den ska utan förseningar. Då laddar mina inre krigare alla bågar de har och avfyrar på gemensam signal.


För tillfället pågår någon slags undersökning, där mindre kompetenta personer går runt på tågen och delar ut enkäter där man får kryssa i frågor om vad man anser om SL, SJ och Banverket. Jag tar alla tillfällen jag får att kryssa i dessa lappar, och för att få extra utlopp för mitt missnöje klottrar jag dessutom dit en massa bittra kommentarer. Ibland har jag en hel lunta att lämna, och jag riktigt myser när jag överräcker samlingen. Ja, jag fattar att de bara tar statistik från kryssfrågorna. Nej, ingen kommer att bry sig så mycket om mina bittra kommentarer. Jodå, jag förstår att det inte SL´s högst uppsatta män som kommer att sortera in svaren, varför de aldrig ens kommer att se mina åsikter. Men, jag får iallafall lufta mina små krigare, de får i allafall sikta sina pilar mot en papperslapp, och jag känner mig lite mer tillfredsställd.


Idag hade jag tänkt jag skulle prova springa med Linnéa-löparna som tränar på Söder torsdagar och tisdagar, men det satte såklart SJ stopp för. 17 min försening som blev till 20, som blev till 23, som blev till.... nej jag vet faktiskt inte vad det slutade på, för ombytt och klar som jag var hade jag joggat bort till Munkellarenan och troligtvis redan avverkat min första tusing innan de första resenärena satt sin fot på tåget mot Sthlm. Det blev tillslut 6 tusingar med 1 min vila mellan (ok, 2 minuter mellan nr 4 och 5 och en kort toalettrast mellan nr 5 och 6) Tiden varierade mellan 4:08 och 4:20, lite för ojämnt men kändes ändå som ett bra pass.


Bjussar på lite bilder från Lidingöloppet här: 

Av Maria - 19 november 2008 21:51

Jaha, nu kom snön till stan. Jag som i min Vasaloppsångest haft den stående ursäkten till ev. nederlag att skylla allt på snöbristen. ”Det är ju så dåliga vintrar här nere, tacka vet jag Ljustorp, oj oj oj vad myyyycket skidor jag skulle träna om jag bodde där!” Så när jag ger upp efter halva loppet skulle jag förbanna klimatet och allt söder om Hudiksvall.

Och så kommer snön!  Åh, varför anmälde jag mig över huvudtaget? Suck, jag vill ju bara springa, springa springa. Inte hålla på med en massa utrustning, vallor, trasiga pjäxor, dåliga skidspår, bakhalka och sånt...


Ok, jag gillar att åka skidor, missförstå mig inte. Jag gillar att åka skidor när solen skiner, det är -3 grader, spåren är perfekta, pjäxorna framställda och skidorna färdigvallade. Gärna över fjället på väg mot en våffelstuga, inget snöre som spärrar min väg om jag inte passerar vissa punkter på utsatt tid, och, framförallt, inte 9 jäkla mil!

Av Maria - 16 november 2008 17:02

Jag vet inte hur många gånger jag kommer på mig själv med att gå runt och formulera bloggtexter i huvudet, så för att få utlopp för någon slags kreativitet som ändå pockar på kände jag att det var dags. Lite mer inboddd, lite mer förbannad på SL, lite mer framtidstro, lite mindre bitter, mycket revanschsugen och med ett nytt Maraton i målsiktet!


För att göra en snabb update:

Brorsan tog hem Lidingöutmaningen i avsaknad av lillasyster, som lätt hade klått honom om det velat sig bättre. Enjoy your orange shirt man, cause it´s going to be mine... men, det var dock ett mkt bra lopp, mållinjen passerades efter dryga 2.36 Grattis grattis!


Ca 7 löpfria veckor blev det för mig, under vilka jag gjort 135 tåhävningar/dag.


Har använt tiden till att lära mig simma crawl. Ni som följt bloggen från dess början vet att jag är en tämligen urusel simmare, men nu har alltså både jag och J gått regelbundet till Huddingehallen och tränat. Och övning ger resultat, idag tog jag 225m utan vila =) 


Vi har flyttat! Från 2 x 40 kvadrat till 67 kvadrat + en jättestor balkong. Håller som bäst på att lära mig var de bästa löpslingorna ligger, och det ser mycket lovande ut.


Det var allt för denna gång. Uppdateringen kommer att bli något mer sporadisk, dagarna blir korta när SL inte håller tidtabellen och plugget ska ha sin beskärda del av den redan reducerade dagen. Men nu har jag iaf någonstans att göra av alla texter som börjar samlas i skallen.

Skapa flashcards