Den närmar sig, Dagen med stort D som jag inte skrivit så mycket om ännu. Desto mer kommer det bli veckorna framöver. Den 25 april, dagen efter min brorsons 7-årsdag, dagen för Skövde Marathon. 3e gången gillt, och med tidigare måltider (inte mat) på 4.30 resp 4.25 är det dags för en tid under 4h! Långpassen veckorna framöver känns viktiga, ska försöka komma upp mot en 30km på flera av dem. Det finns folk som kan ligga och köra långpass på runt 2 mil och så ändå hålla ihop ett helt marathonlopp på en hyfsad tid utan att förstöra sig totalt, men inte jag. All träning till trots är jag rätt klen, har grymt svårt att hålla tempo efter 2 mil (och jag pratar 5.30-6 minuterstempo) och lägger jag på några kilometer så envisas knän och höfter med att protestera ibland flera dagar efteråt. Så jag behöver mina långa långpass, gärna i god tid innan loppet för att vänja kroppen.

Igår blev det som planerat en tur till Tyresö, höll på 2h och 35 min och tror det var 26-27km som avverkades. Och visst, det kändes bra, orkade trampa på rätt bra nästan hela vägen. Men så blev jag också rätt sliten efteråt. Men än finns tid kvar innan loppet, ska använda den på bästa sätt och njuta under tiden =)

Nu ska jag iväg på gymmet och träffa Anna för mitt lilla side-project!

Må gott och spring långt

Sitter inne och hör fåglarna kvittra utanför. Hörde dem igår också, genom musiken i hörlurarna när jag sprang genom skogen. Våren närmar sig. Jag njuter nästan mest den tid som ligger precis innan något härligt, då man anar vad som är i antågande, man får längta och har hela härligheten framför sig. Liksom nu, veckorna innan knopparna brister. Liksom sista halvtimmen på jobbet en fredageftermiddag, innan man stämplar ut och cyklar mot helgen.

Jag har en oförmåga att leva i nuet, det vet jag. Beror det på det? Ligger alltid ett steg före. Njuter inte odelat av situtionen utan funderar istället över vad som ska komma sen. Det är dumt. Men jag jobbar på det.