Jag vill skriva för att hedra två stora män som tragiskt nog gått bort i början av detta nya året. Crister Nyman, en riktig Ljustorpare som drivit idrottsklubben och byutveckligen och med detta oräkneliga projekt som lyft och drivit bygden framåt. Som liten Ljustorpstjej tyckte jag alltid om Crister som hela tiden småretades med mig, och som större Ljustorpstjej har jag stor respekt för allt han åstadkommit.

Igår fick jag också veta att Uffe, en stor löpare som avverkat över 100 maratonlopp, stilla somnat in i hemmet. Detta eftar att ha några månader tidigare sprungit ett maratonlopp och på julafton deltagit i klubbens Juljogg.

Det är svårt att förstå, att de som funnits bland oss plötsligt inte längre gör det. Lev varje stund, sug ut det fina i varje ögonblick, tala om för dina vänner att du tycker om dem, somna aldrig osams med din familj. Man vet aldrig vad som händer dig eller de du håller kär. Pappa sa en gång ett väldigt tänkvärt uttryck: "Alla dom där dagarna som gick, inte visste jag att det var livet.."

Jaha, så var det dags. För några dagar sedan kändes det som det var så himla långt kvar tills jag skulle börja jobba igen, och så plötsligt ringer väckarklockan och det är dags. Tre dar till på gamla jobbet, sen är det nya uppgifter som väntar. Vissa ljusa stunder ser jag fram mot det, men i sanningens namn är det mest gruvsamt just nu.. särskilt när jag vart hemma några dagar, det känns lite tungt att börja med pendlandet igen.

Det är iaf träning ikväll, 8 X 600m, så det ger lite extra mening åt att åka till E-tuna.

Årets bedrift: Sthlm Maraton (första gången, 4.30 i värmen)

Årets smärta: Sthlm Maraton

Årets besked: Jag fick jobb!

Årets besked 2: Jag har fått jobb igen!

Årets snabba: pers på 10000 m- 46.10 bana, 47.37 terräng

Årets skada: Hälsenan gav 5 veckors vila i sep-okt

Årets besvikelse: Fick inte jobbet i sthlm

Årets skönaste äventyr: Paddelsemestern i Rogen i augusti

Årets oskönaste äventyr: Cykelsemestern på Gotland

Årets grej: Långfärdsskridsko..eller kajak? nej, det blir skridskorna

Årets mest saknade aktivitet: Hästarna...alltid

Årets fest: Kvällens?

Årets tjej: Klüft. Man kan inte låta bli att imponeras

(Nästa års tjej: Charlotte Kalla, bergis!)

Årets kille: Jens så klart =)

Årets klubb: Vilsta IK- första gången jag pallar att träna med en klubb. Ni är bra, ni är framförallt väldigt lagom för mig.

Årets artist: Damien Rice- ständigt i lurarna

Årets fiasko: Snön som aldrig kommer

Nu ska jag ut på ca 1 mil snabbdistans innan vi åker och handlar inför kvällen. Önskar alla ett Gott Nytt år med lite mer, lite bättre och framförallt lite roligare träning!

Festkommitén (jag, Jens och Johan) hade möte ikväll inför morgondagens årligen återkommande tillställning- nyårsfesten. Pluggade in Guitar Hero, Singstar och kalasade på en kallrökt och gravad lax inköpt för 15kr (kort datum) på Konsum. Kvällen i ära köpte jag också expressens skvallerblaska Hallå för prisvärda 10 kronor. Tre sidors intervju med Katrin Shulman, denna skandalomsusade bloggdrottning, följt av tre sidors repotage om allas vår sessa som gått från party-sessa till hårt studerande super-sessa. Åh vad jag tycker om det. Meningslöst, värdelöst skvaller. Monarki är värdelöst säger många av mina vänner, monarki är toppen för då kan jag läsa skvallret om dessa säger jag. Det intressanta är att jag fördömmer andra som läser skvaller (eller ser på dokusåpor, ett annat av mina stora intressen). Jag antar genast att dessa människor är lite dummare och lite olyckligare än vad jag är och inte lever sitt eget liv fullt ut. Jag inser ju att detta är motsägelsefullt...men det gör mig inte så mycket. Inte ens jag är perfekt ;-)

Tänkte bjuda på lite bilder igen.. känns lite lite av den varan så länge jag är kameralös, men varsågod att ta del av bilder från gamla arkiv.

Först är det jag på lidingöloppet, sen två bilder av brorsonen Leo och så en underbar bild av Jockes kattunge och hundvalp från i sommras. (bägge är betydligt större och inte riktigt lika oskuldsfullt charmiga nu..de ägs dessutom av någon annan som inte vet om att jag lägger ut bilder på dem..)

Det är synd om mig nu, åkte på magsjuka igår kväll under natten har jag sprungit mellan sängen och toaletten... mår dock bättre idag, försöker få i mig lite blåbärssoppa men det går trögt. Är det förresten sanning eller myt att blåbärssoppa är bra för magen? Man är liksom uppväxt med det, jaha, magsjuka, här, blåbärssoppa, så nu blir det nog bättre. Eller är det för att det är det enda som inte framkallar alltför mycket illamående?

Tack och lov för sport på tv såna här dagar.

11.40 - herrarnas störtlopp

13.10 - damernas slalom

13.55 - längdskidor jaktstart

Av tradition går jag, Danne och pappa alltid upp och tänder marshallerna inför julottan, dels för att kyrkan i Ljustorp ligger precis ovanför vårt hus, dels för att det är väldigt trevligt på ett annorlunda sätt. Vi samlas kl 5.00 för en mugg glögg då vi också får ta del av senaste skvallret från byn, kul för oss "utvandrare". Sen kör vi igång, 160 marshaller var det i år som skulle placeras ut på bägge sidor om vägen över hela kyrkberget. Ett tips när man ska tända så många är att skvätta lite t-röd i varje marshall, då går det betydligt enklare att få fart på lågan. Och visst får vi lön för mödan, tro inget annat. När sista marshallen är tänd och man kan vända sig om och beskåda denna enorma ljusgata en nattsvart morgon medan byn fortfarande sover... det är magnifikt.

Nåväl, detta år var det något som inte riktigt var som det skulle. Oroväckande många svarta gluggar i vår annars så felfria ljusallé. När vi på tillbakavägen försökte åtgärda detta och tända på nytt, fanns inte mycket kvar att tända. Marshallerna var utbrunna, totalt, veken var ett skelett och stearinet var slut. Om vi nu backar till mitt t-röd-tips så kommer här ett tillägg: Skulle flaskan med t-röd händelsvis ta slut så använd INTE lacknafta istället. Det brinner måhända fint, men det löser öven upp sterinet och skapar därmed en intensiv, men kortlivad ljuskälla. Detta år blev helt enkelt inte lika vackert som vanligt. Men det var inte det jag låg och grubblade på under mitt varma täcke då kyrkklockorna ringde in Julottan. Nej, halvt mellan drömmen och vakenheten låg jag och hoppades att isen skulle bära för oss senare då vi begav oss ut på första långfärdsskridskoturen på sjöis..

Så var man i Ljustorp och förberedelserna är i full gång inför julen! Lite besviken på snömängden, såg höga drivor i min fantasi och så räcker det inte ens till så man kan ta skotern och hämta gran. Nej, det blev till att ta sågen i handen och knata upp mot skogen, Jag, Danne, Mamma och Jockes hund Affe. En riktigt prydlig gran blev det i allafall =)

Den klena snömängden tilltrots finns det perfekta pulkbackar på gården, det är sån där is-skare som man åker jättefort på! Det är kul att komma ut på landet ibland..

Nu vankas det te och mackor.