Inlägg publicerade under kategorin Skidor

Av Maria - 5 mars 2009 22:23

Från Vasaloppshelgen:

ANNONS
Av Maria - 2 mars 2009 20:26

Så var det gjort. Med äran i behåll sitter jag åter i Stuvsta, med en lycklig själ i en värkande kropp.


Det är egentligen först när man sitter i bilen från Mora till Sälen som man inser hur långt 9 mil är. En efter en passerar man stationerna längs spåret som aldrig tycks ta slut. Och så plötsligt stod man där, nånstans i mitten i den allra sista startfållan, omgiven av nästan 14000 andra dårar, och väntade på att startskottet skulle gå.


3-2-1 PANG! Och så ingenting. Sen...ingenting. Sen, sakta, sakta, anade man att det rörde på sig framför en. Tuffade på i gångfart fram till den beryktade första backen, där det åter var stopp. Ca 1h senare var det bara 88 km kvar till mål. Nog för att jag tänkt gå ut försiktigt, men...


Första stationen, Smågan, nåddes efter ca 2h skidåkning i ett makalöst blygsamt tempo. Väl framme höll sig brådskan undan och jag hade både kissat, tejpat lite mer på fötterna och bytt några ord med Andrea (en gammal vän från gymnasiet) innan jag tuffade vidare mot nästa station.


Sedan avverkades sakta men säkert kilometer för kilometer, vid varje station stod familjen och hejade och allt kändes toppen! Glidet under skidorna var dessvärre inget att skryta med, kanske borde jag skaffat nya skidor istället för att köra med brorsans gamla.. jag hade liksom inte riktigt tagit förberedelserna på allvar kände jag. Men jag sprang som en bergsget i uppförsbackarna i allafall!


Då det var 19km kvar blev det tungt. I förhållande till de 71 avverkade verkade de återstående som en lätt match, men 19km är fortfarande 19km. Värken i ryggen och axlarna kom och gick med olika intensitet, kände riktigt hur kroppen ifrågasatte varför jag inte bara stannade och satte mig ner? Men det gjorde jag såklart inte. Nejdå, stavtag för stavtag kom målet allt närmare. Det kändes då som att jag aldrig under något tidigare lopp längtat så mycket efter att passera mållinjen. Aldrig tidigare har jag heller utsatt kroppen för över 10 timmars konstant påfrestning.


Så, tillslut, passerades mållinjen och jag kunde trött, nöjd och lycklig konstatera att jag klarat det.


Stort tack till alla som peppat och gratulerat, det har betytt jättemycket glädje att ni velat följa mig under loppet =) Och stort GRATTIS till alla vänners fantastiska prestationer; Brorsan som gick under 7h, Sofie som spöade mig med en halvtimme, Marcus och Niclas som presterade bra på 8 resp. 7h och 30min, Fobba som slog till på 6h och 14minuter, Ken från IF Linnéa som drog till med en tid under 6h, James som brorsan lurat in från Karlstad och som jag fick kämpa hårt för att ta mig förbi, och sist men inte minst John, som placerade sig på 190 plats med tiden 4:43:43. (John, jag skryter för mina vänner här nere och säger att du är min granne ävan fast det var några år sedan nu jag flyttade - i själen är jag ändå Ljustorpare)


Vad jag gör nu? Söker rullskidor på Blocket inför Vasaloppet år 2010!

ANNONS
Av Maria - 26 februari 2009 23:38

Veckan då jag borde ladda som bäst är hjärnan och kroppen i total disharmoni. Kankse just för att jag tänker att jag borde ladda som bäst? Tyvärr funkar jag inte så bra utan en del rutiner, så när jag bryter dem för att uppnå något

"bra " blir det mest kaos.


Laddar energi från godis istället för mat, sover efter jobbet och springer på nätterna. 


Tack och lov är det fredag i morgon 

Av Maria - 24 februari 2009 21:54

9 mil....

Av Maria - 23 februari 2009 22:26

Jordens träningsvärk efter gårdagens strapatser på sjön, och så 1,5h jogging med lite blandat fartinnehåll. Sista riktiga passet innan söndagens dårskap... nu är det bara att äta, sova och be till väderguden en stund varje kväll. 


En intressant grej är boendet. Vi ska bo i husvagn i Mora, så långt allt väl. När jag tänker tillbaka på barndomens semestrar så har husvagnen en given plats. Här har det sovits, ätits, spelats kort, läst serietidningar, setts på TV, fikats, lyssnats på smattrande regn, bråkats, lekts.... många fina minnen. Men jag tänker också på den tiden när jag och mina äldre bröder inte längre mätte pygmé-format, på den tiden det inte kändes odelat frestande att tillbringa dygnets timmar på 10 kvadrat tillsammans med hela familjen. Antar att tonårens revolt-hormoner hade en viss roll i det hela också, men plötsligt blev yta väldigt viktigt för mig.


Nu ska vi alltså bo i husvagnen igen, hela familjen tillsammans. Familjen är dessutom större nuförtiden med brorsbarn, partners och husdjur. 6 vuxna, 1 barn och 1 hund. Och jag bara längtar, tänk vad saker kan förändras!

Av Maria - 5 januari 2009 19:06

Någonstans börjar jag inse att jag om en och en halv månad står på startlinjen för Vasaloppet. Jag märker att jag tränar mer rygg och triceps på gymmet. Jag kommer på mig själv med att fundera över utrustningen. Mina fingrar slår numret till storebror för att kolla uppresa. Jag funderar om starten går i Sälen eller i Mora, och helt plötsigt har jag sökt ledighet måndagen 2 mars... och, mest av allt, jag har börjat visualisera brorsans ansiktsuttryck när jag glider förbi stationen i Evertsberg....


(för er som inte vet, min käre brors första och hittills ändå Vasaloppsförsök tog abrupt slut i Evertsberg för några år sedan då hamstrings tyckte att de gjort sitt.... så blev du uthängd och förnedrad på bloggen också Danne... kanske dags för ett nytt försök?)

Av Maria - 27 december 2008 19:22

Min största energibov när det gäller skidåkningen är inte själva aktiviteten och den energiförbränning det innebär. Det är vallningen. Jag har, såvitt jag vet, aldrig i mitt snart 25-åriga liv lyckats valla skidorna på egen hand utan bakhalka. Jag har liksom gett upp, vallar nästan medvetet slarvigt och utan förhoppningar för att slippa besvikelsen och för att slippa inse hur kass jag är på valla-konsten. Därför blev jag mycket förvånad, närmaste chockad, då jag igår bara trampade iväg uppför backarna som värsta skidlöparen! Fylld av denna upplevelse vågade jag inte göra någonting åt skidorna inför dagens bergsklättrarpass uppför Kronvägen i hopp om att gårdagens fäste skulle hålla i sig...


Det var bara det att det idag var ca 7-8°C varmare...


Smart.


Efter 100 meter var minsta vallafragment som bortblåst och det blev en kamp med armar och stavar som bästa vänner uppför de skoterkörda backarna. Men upp kom jag, och nerför gick det som en dans (en fylledans?)

Jag konstaterar det igen: Det är sjukt kul att åka längdskidor nerför! Höll visserligen på att köra rakt in i Evert som var ute med stavarna samt spetsa en galen hund på skidorna (efter att jag fastnat som en fluga i spindelns nät i samma hunds typ 20m långa koppel)...  men kul var det!


Nu gav jag upp vallaburkarna och drog på en tejpremsa på varje skida. I morgon blir det spåren Södra Berget och en titt in till F&S i stan!


Här är en bild fran dagens utflykt.

Av Maria - 27 december 2008 08:21

Gårdagen bjöd på en skidtur som var i det närmaste perfekt. ca -7°, nypreparerade spår och solsken. Hade tom lyckats valla mig till lite fäste =) Det blev nästan 2 mil skulle jag tro längs Medelpad Classic Ski-spåret och jag njöt hela vägen. Något som är klart underskattat ur ren nöjessynpunkt är utförsåkning på längdskidor, det är så sjukt kul! Alltså inte utförsåkning i slalombackar, utan i helt vanliga långa lagom branta utförsbackar i skidspåret. Vetskapen att dessa sedan blir till uppförsbackar på hemvägen är lätt att lägga bland det omedvetna, man vill bara åka i en till, och en till, och en sista...


Väntar nu på att solen ska vakna, sen blir en skidtur längs Kronvägen till Röjesjön idag. Lite nyfiken på hur mycket kört det är med skoter där, hoppas på att det är springbart så blir det en löparrunda senare...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se