Inlägg publicerade under kategorin Träning

Av Maria - 16 augusti 2008 15:23

... vi sprang ikapp igår kväll på milen, jag och J. Jag vann, ännu är han inte ikapp... hade ingen klocka, men ca 2 min innan var jag och nytt pers tror jag det blev =) Ungefär 43 minuter? J hade tiden så jag vet inte så noga. Nu ska jag vila 2 dar tänkte jag, hälsenan gör sig påmind och jag vill inte ha en repris av förra årets Lidingölopp....


Och ska man ändå vila kan man passa på att dricka snaps och äta kräftor!

ANNONS
Av Maria - 13 augusti 2008 11:39

Tomas ringde igår, förutom lite prat om helgen som varit talade han om att det stod 6x1000m på träningsprogramet för kvällen. Hmm, det passet hade jag ju tänkt vara med på... vilket rent fysiskt är det dock omöjligt, eftersom jag är på lägenhetsvisning i Huddinge då. Men jag ville inte vara sämre än mina klubbkamrater, så jag bytte ut det tänkta fartlekspasset mot tusingar på Passadvägen. Och jäklar vad lätt det var att springa utan packning! Cool känsla, man liksom svävade fram. Tiderna på tusingarna var rena drömtiderna, vilket det senare visade sig vara också. En kontrollmätning på Funbeat (där jag numera hänger för jämnan =) visade att sträckan bara mätte 910m, alltså 90 meter för kort... aja, jag är ändå jättenöjd med tiderna:

3:38 - 1 min vila

3:43 - 1 min vila

3:45 - 1 min vila

3:46  - 2 min vila

3:46 - 1 min vila

3:48 - nerjogg


I snitt höll jag 4:07min/km, och med bara en minuts vila mellan (de flesta...) intervallerna så får jag vara väldigt nöjd.  Nerjoggen körde jag barfota, på en liten stig i skogen. Inte gick det fort och aldrig förut har jag tänkt på hur sjukt många kottar det finns. Men det var kul, och jag tror fossingarna mådde bra av det.


Snart ska jag klippa mig. Det var länge sedan. 

ANNONS
Av Maria - 5 augusti 2008 18:24

Så var sista löppasset inför helgens fjällopp avverkat, en tur på Sörmlandsleden med Kerstin efter jobbet. Det känns bra, ska bli kul att testa formen på lördag   =)  I morgon är det dags för lite kajakpaddling, ska vara med på en säkerhetskurs och förhoppningsvis lära mig eskimåvändning och lite annat. Fast jag har liksom en känsla av att jag är rätt kass på sånt.. vet inte varför, men det blir en intressant kväll. Och kall, brrr...

Av Maria - 30 juli 2008 23:02

Tyckte det var nyss jag bestämde mig för att springa och så helt plötsligt är det bara drygt en vecka kvar till Vertex Fjällmarathon! (kommer dock springa korta banan, tänkte ha lite kvar i benen för att springa lite fjäll-leder dagarna efter också...) Bestämde mig i veckan för att bo i tält, då får jag inviga mitt nya lilla Akto-tält också =). Mellan söndag och måndag blir det övernattning i fjällstuga.


Så hur har uppladdningen gott? Jo tack bara bra, känner mig faktiskt i fin form. Sprungit en del långpass i terrängen, bla Gyllehjelmska leden nu i måndags. Fast det var ingen dans på rosor direkt, trots noggranna beskrivningar tror jag att jag fick fråga efter vägen 10 gånger innan jag kom in i skogen. Riktigt dåligt markerat bitvis.. Men själva leden var kanonfin, 24km varierande terräng + lite asfalt från Årby och hem. Och väl inne i skogen var det ok med arkeringarna också, nästan hela vägen... det där "nästan" skulle nästan kunna skrivas med stora bokstäver iof. Det var nämligen så, att jag struttade fram där på leden i godan ro, hade avverkat ungefär halva sträckan och var vid riktigt gott mod. Helt plötsligt kommer leden ut på ett kallhygge. Som ni säkert vet så brukar träden runt kallhyggen vara markerade för att visa vart skogshuggarna det ok att sätta sågen och vart man ska låta bli. Dessa var här markerade med en orange ring. Gyllenhjelmska leden är markerad, just det, med en orange ring. Stannade och såg mig om, såg ut ungefär som om leden delade upp sig i 200 riktningar. Har ni hört talas om sånt där överslagsbeteende hos djur, när de tvingas välja mellan flera val och tillslut så blir de så förvirrade att de gör ngt helt annat? Ungefär så kände jag mig när jag började plocka blåbär.. Nåväl, efter lite (mycket) letande hittade jag rätt på fortsättningen och kunde fortsätta hemmåt.


2h och 30 min tog det ungefär, med några små stopp på vägen (mkt bär..), och det kändes rätt rejält i benen av terrängen senare på kvällen.


Idag blev det fartlek på gröna milen, ett roligt pass i värmen, imorrn blir det en tur med J. Formen är rätt god, motivationen hög, så springer jag dåligt i fjällen gör jag det helt enkelt... dåligt.

Av Maria - 23 juli 2008 22:35

Idag kom jag äntligen iväg på en klubbträning igen, jag har verkligen skött närvaron illa de senaste veckorna... det är himla bra alltså, även om man kör på helt ok själv så blir det att man tar i lite extra när man är fler. 2 x  6x400m var det idag, ett rätt intressant pass med en lite längre vila i mitten. Finns dock inte så mkt att säga om det, låg på 1.32-1.34 per intervall förutom de två sista som landade på 1.38 och 1.35 Bra pass, kändes varken lätt eller jättetungt, även om mjölksyran inte var nådig mot slutet.


Foten kändes bra under träningen men nu när jag suttit still ett tag känns det inte lika bra.. lite orolig inför långpasset jag tänkte köra i morgon, men det är säkert ok tills dess.

Av Maria - 21 juli 2008 06:41

Dags för lite filosofiska tankegångar såhär i ärla morgonstund. Kan alla lyckas som löpare? Korta, långa, unga, gamla, tjocka, smala, starka, svaga? Javisst kan alla det. Om "löpare" definieras som att man har löpnigen som en regelbundet återkommande aktivitet i vardagen och om "lyckas" definieras som att öka sin egna kapacitet som löpare och nå uppsatta mål, så kan alla lyckas. Men alla gör inte det. Många är periodare, lägger av efter det där loppet som de tränat för, en del kanske inte ens når startlinjen om vägen dit kändes för lång och krånglig. Vad är det då som krävs, om vi fokuserar på det mentala planet, för att lyckas som löpare?


1- Mål. Oavsett vad det är, tex komma i brallorna, klara en mil, spöa brorsan på Lidingö!, slå ett pers, hålla sig frisk... Även om många redan bitna löpare upprepat talar om den glädje de känner över själva upplevelsen och tjatar om de fantastiska tillstånd löpningen sätter dem i, så kommer det tillfällen, flera tillfällen, då det känns helt åt helvete omotiverad att ge sig ut i regn och rusk för ett varv på milspåret. Det är vid dessa tillfällen vi behöver våra mål som drar oss. Hur man väljer ett lämpligt mål kan du läsa mer om här


2- Vi behöver en stark tilltro att vi kan nå våra mål. Det finns ett engelsk ord för detta, Self Efficacy, som vi pratar mycket om i sjukgymnastiken med våra patienter då vi hela tiden jobbar mot mål. " Vårt liv blir vad våra tankar gör det till" (Marcus Aurelius, Romersk Kejsare och tillika Filosof) Attityd är ett val, och jag tror ingen erövrad OS-medalj har föregåtts av negativa tankegångar. Säkert har du varit med om att träna tillsammans med en grupp eller ett lag, och så bytt till ett bättre lag och helt plötsligt börjar även du göra bättre resultat på träning och tävling. Varför? Jo, dina nya lagkamrater visade ju att det var möjligt.


3- Vi behöver insikt i vad som krävs för att nå våra mål. Då jag var liten hade jag ett klart definierat mål, jag skulle föda upp hästar och vinna OS-guld i hästhoppning. Min Self-efficacy var det inget större fel på, jag var helt övertygad om att jag skulle lyckas med detta. Däremot förstod jag nog inte riktigt som 8-åring vad som egentligen krävdes för att komma dit, för trots mitt ihärdiga tränande på tjuriga ridskoleponnier blev det aldrig mer än enstaka rosetter på klubbtävlingarna. Då man vet ungefär vad som krävs för att nå sitt mål behöver man också en plan för hur vi ska klara detta. Även om omgivningen är helt oförstående i varför du måste springa en mil innen skinkan ska griljeras, köttbullarna rullas och granen kläs kvällen innan julafton så bör det kännas självklart och helt motiverat för dig.


4- Vi behöver känna en passion för löpningen i sig. Här kommer vi in på det som skiljer löpnörden och motionären åt- "Det är ett helvete att ge sig ut men jag vet ju att det känns så bra efteråt", är en vanlig kommentar man hör bland den typiske vårruset- motionären. Och visst, den tanken passerar löparnördens hjärna också titt som tätt men där finns en ändå större passion för själva löpningen. En längtan efter långpasset, efter skogen, efter pulsen, efter det taktfasta steget, efter upplevelsen under själva löpningen... Det är bara de som känner passionen som fortsätter sätta nya mål och inte är nöjd med att ha uppnått ett gammalt, som år efter år jagar efter och samlar på upplevelser från spåren.


Sen vill jag bara avslutningsvis påpeka att det underlättar med en om inte förstående så ändå accepterande sambo, familj, vänner, kollegor och inte minst chef!

Av Maria - 18 juli 2008 17:39

Jag har alltså haft problem med smärta/kramp under vä fot sedan några veckor tillbaka. Det är ffa då jag har skor som inte har så mkt pronationsstöd som detta kommer, dvs mina terrängskor. Men jag vill helst inte ha så mkt stöd och stabilitet i de skorna för jag tycker man förlorar löpkänslan i skogen då. Så jag började (efter lite research) att experimentera med löpsteget istället och gick över till mer framfotslöpning. Finns en disskussion på puls.se, sök på framfotslöpning på löpforumet. Och flera klipp på Youtube där man också pratar om framfotslöpning, lägger in ett ev klippen längst ner.  Och faktum är, mina fotproblem är betydligt mindre, för det mesta känner jag inte av dem alls!  Vanliga problem vid framfotslöpning om man lyssnar på dem med mer erfarenhet är att det sliter mkt på vaderna med ökad risk för hälsenebesvär. De flesta upplever också att skorna slits fortare  samt att  man supinerar mer. Om den ökade supinationen innebär en ökad risk för skador eller bara en naturlig följd av det ändrade löpsteget vet jag inte.  Jag tänkte iaf köra med detta under en del av mina pass och använda pronationsskor till de andra och se vad som händer.


Har också börjat träna lite barfotalöpning, tror det är grymt bra för att bygga upp styrkan i fötterna. Dock att man börjar försiktigt då de flesta fötter är alldeles för bortskämda och till följd svaga efter allt stöd och stötdämpning de är vana vid...  

Av Maria - 4 juli 2008 08:26

Nån som listat ut vad det kan tänkas vara? Inte så svårt... just det, nya terrängskor, den här gången märket GoLite  =) Att många tjejer är sko-galna är allmännt kännt, och det är bara att erkänna att det stämmer in på mig. Även om jag byter ut stiletter mot dubbar.


Köpte dem i tisdags, och igår fick jag äntligen ut och testa.

Att jag har lite olika stora fötter, liksom de flesta av oss, är för mig ingen nyhet. Men aldrig har det märks som i dessa dojjor! Hö fot jublar, skon har ett hälgrepp som gör att den följer foten perfekt. Men vänsterfoten fick lida pin, stackarn... den är inte bara längre, den är också lite mer plattfotad. Jag har således inte en akilleshäl, utan en hel akillesfot, som troligtsvid är orsaken till att alla fot, knä och höftproblem jag haft på vänster sida. Foten passade nu inte alls i den här skon, var nästan tvungen att avbryta då jag fick sådan intensiv smärta på utsidan av hålfoten. Det var ju synd tänker ni, nya skor och allt.


MEN... nu kommer vi till det fiffiga. Med skorna följer ilägg, så man kan själv bygga upp den på lite olika vis. Så, tex, har man fötter som behöver olika mkt stöd så stoppar man bara i ett litet ilägg i den ena sulan. Så nu funkar det!


Idag kommer riktiga testet, tar ett varv på Sörmlandsledens små kringelkrok-stigar efter jobbet. (efter jobbet = kl 12. Kl 12.01 = Semester!)

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se