En sådan dag. En sådan skön arbetsdag. Började med seminarium om onda ryggar på Lasarettet i Västerås, och det var riktigt bra. Det händer något väldigt konstruktivt när man tar in 3 bra föreläsare och ger dem en halvtimme var att berätta om sina hjärtefrågor inom yrkeslivet. Kärnan ur innehållet plockas ut, det går undan och man rycks med av intensiteten och skriver så pennan glöder. De där stunderna när ögonlocken börjar falla och man funderar mer på vad man ska äta till middag än effektiviteten av KBT vid långvarig smärta existerar inte. Tvärtom har man all uppmärksamhet riktade mot ämnet och man bara njuter av all saknyttig kunskap men erbjuds.

Konsensus: Halvera alla föreläsningar, analysera det som blev kvar och plocka bort ungefär 60% till. Resultatet blir en massa tid över till annat arbete, en pigg och alert lyssnarskara och kunskap som känns relevant och som faktiskt fastnar.

Sen blev det en eftermiddag i bassängen, som vanligt på fredagar, och så lite skrivjobb som precis avklarades. Älskar den här stunden, lugnet när man just stängt ner journalprogramet och stämplat ut, men innan man lämnat arbetsplatsen. Som omväxling inget tåg att skynda till, ska umgås lite med E-tuna vännerna ikväll =) Men innan dess blir det ett hårt pass på gymmet.

Trevlig fredag!

Jag har en inre kamp mot SL och SJ. Den utspelar sig alltså i mitt inre, och den är fylld av bitterhet. Inte så sunt kanske, jag vet. Det värsta är när jag rusar livet ur mig uppför trappan för att hinna över till andra perrongen i samma sekund som Eskilstuna-tåget bromsar in, och någonstans i luften över de nedersta trappstegen (ja, jag flyger ner för trappen) kommer trafikrapporten (har alltid radion i lurarna) och den där satans käcka rösten meddelar att kollektivtrafiken rullar på som den ska utan förseningar. Då laddar mina inre krigare alla bågar de har och avfyrar på gemensam signal.

För tillfället pågår någon slags undersökning, där mindre kompetenta personer går runt på tågen och delar ut enkäter där man får kryssa i frågor om vad man anser om SL, SJ och Banverket. Jag tar alla tillfällen jag får att kryssa i dessa lappar, och för att få extra utlopp för mitt missnöje klottrar jag dessutom dit en massa bittra kommentarer. Ibland har jag en hel lunta att lämna, och jag riktigt myser när jag överräcker samlingen. Ja, jag fattar att de bara tar statistik från kryssfrågorna. Nej, ingen kommer att bry sig så mycket om mina bittra kommentarer. Jodå, jag förstår att det inte SL´s högst uppsatta män som kommer att sortera in svaren, varför de aldrig ens kommer att se mina åsikter. Men, jag får iallafall lufta mina små krigare, de får i allafall sikta sina pilar mot en papperslapp, och jag känner mig lite mer tillfredsställd.

Idag hade jag tänkt jag skulle prova springa med Linnéa-löparna som tränar på Söder torsdagar och tisdagar, men det satte såklart SJ stopp för. 17 min försening som blev till 20, som blev till 23, som blev till.... nej jag vet faktiskt inte vad det slutade på, för ombytt och klar som jag var hade jag joggat bort till Munkellarenan och troligtvis redan avverkat min första tusing innan de första resenärena satt sin fot på tåget mot Sthlm. Det blev tillslut 6 tusingar med 1 min vila mellan (ok, 2 minuter mellan nr 4 och 5 och en kort toalettrast mellan nr 5 och 6) Tiden varierade mellan 4:08 och 4:20, lite för ojämnt men kändes ändå som ett bra pass.

Bjussar på lite bilder från Lidingöloppet här: 

Jaha, nu kom snön till stan. Jag som i min Vasaloppsångest haft den stående ursäkten till ev. nederlag att skylla allt på snöbristen. ”Det är ju så dåliga vintrar här nere, tacka vet jag Ljustorp, oj oj oj vad myyyycket skidor jag skulle träna om jag bodde där!” Så när jag ger upp efter halva loppet skulle jag förbanna klimatet och allt söder om Hudiksvall.

Och så kommer snön!  Åh, varför anmälde jag mig över huvudtaget? Suck, jag vill ju bara springa, springa springa. Inte hålla på med en massa utrustning, vallor, trasiga pjäxor, dåliga skidspår, bakhalka och sånt...

Ok, jag gillar att åka skidor, missförstå mig inte. Jag gillar att åka skidor när solen skiner, det är -3 grader, spåren är perfekta, pjäxorna framställda och skidorna färdigvallade. Gärna över fjället på väg mot en våffelstuga, inget snöre som spärrar min väg om jag inte passerar vissa punkter på utsatt tid, och, framförallt, inte 9 jäkla mil!

Jag vet inte hur många gånger jag kommer på mig själv med att gå runt och formulera bloggtexter i huvudet, så för att få utlopp för någon slags kreativitet som ändå pockar på kände jag att det var dags. Lite mer inboddd, lite mer förbannad på SL, lite mer framtidstro, lite mindre bitter, mycket revanschsugen och med ett nytt Maraton i målsiktet!

För att göra en snabb update:

Brorsan tog hem Lidingöutmaningen i avsaknad av lillasyster, som lätt hade klått honom om det velat sig bättre. Enjoy your orange shirt man, cause it´s going to be mine... men, det var dock ett mkt bra lopp, mållinjen passerades efter dryga 2.36 Grattis grattis!

Ca 7 löpfria veckor blev det för mig, under vilka jag gjort 135 tåhävningar/dag.

Har använt tiden till att lära mig simma crawl. Ni som följt bloggen från dess början vet att jag är en tämligen urusel simmare, men nu har alltså både jag och J gått regelbundet till Huddingehallen och tränat. Och övning ger resultat, idag tog jag 225m utan vila =) 

Vi har flyttat! Från 2 x 40 kvadrat till 67 kvadrat + en jättestor balkong. Håller som bäst på att lära mig var de bästa löpslingorna ligger, och det ser mycket lovande ut.

Det var allt för denna gång. Uppdateringen kommer att bli något mer sporadisk, dagarna blir korta när SL inte håller tidtabellen och plugget ska ha sin beskärda del av den redan reducerade dagen. Men nu har jag iaf någonstans att göra av alla texter som börjar samlas i skallen.

Jaha, vad ska man säga. Två dagar till havs i kajak ger mersmak. Forspaddling lockar, en kurs till våren. Golfen påbörjades, inga större framgångar men en kurs där med. Grönt kort och några rundor i vackert väder. Hösten börjer ge färg, vintern nalkas. Kommer snön eller måste jag boka resor till norrland för att få mina mil inför Vasaloppet? Lägger sig isen i år så långfärdsskridskorna får den motion de förtjänar? Lära sig simma ordentligt skulle vara kul, några lektioner i frisim som ingen varken jag eller J klarar utan att svälja halva bassängen. Vore nått. Vad har Huddinge att erbjuda i MTB-vägar? Finns fin asfalt att rulla med inlines över?

Så många leksaker det finns för en som vill. Jag väntar på nya terrängskor, mina fina GoLite tappade skinnet och reklamerades. De nya skorna är inte medvetna om vilka härliga turer vi ska ha tillsammans. Många backar, stockar och stenar att besegra. Ett Vertex-lopp på ca 42km över fjälltopparna i början av augusti. Det blir nått.

En helg väntar, ett Lidingölopp och många förväntansfulla deltagare. En startplats finns att köpa på puls.se. Den är billig. Kör hårt, spara inte på krutet. Jag hatar det men jag hejar på dig när du kommer i mål.

Träningen ligger ner den här veckan också, ingen lust, laddar träningsglädje inför hösten. Nästa vecka står det flytt på schemat mån,tis, ons, fre lör och sön. På torsdag står det pubrunda. Sedan ska muskler och hjärta få känna att de lever, det blir cykel i höstlandskap och i svettiga lokaler, det blir hantlar, bollar och maskiner, det blir simmning och wet-west träning, det blir inlines med stavar och paddling med tjocka vantar.  Men inte nu, inte än. Först ska jag vila klart.

Tack och hej alla läsare, roligare än såhär blir det inte. Kanske ses vi till våren, kanske inte.

Första dagen utan voltaren, börjat lite smått med tåhävningar... kändes bra till en början, tänkte att det här är ju hur lugnt som helst. Men bara ett litet, litet ynka sånt där skid-stakningshopp som jag visade en patient i bassängen (jag på land) och så genast dalar hoppet. Brant utför. Den tål inte mkt den jäkla hälsenan. Jag har ont, är ledsen och arg. Visst, bara en tävling, ett jobbigt jäkla fånigt lopp runt snobbön, vad är det? Barn svälter i Afrika och glaciären smälter. Men vad fan... det är ju mitt lopp, målet för all jäkla träning hela året... gör ingenting för tillfället, knappt jag orkar pallra mig till gymmet, inte sugen på träning i nån form överhuvudtaget. 

Snart kommer J, vi ska ut och paddla i helgen. Sova i tält och grilla korv. Vad är väl ett Lidingölopp? Hoppas det blir skitdåligt väder nästa helg.  

Tja, vad ska man säga. Med maximal avlastning och voltaren märker jag knappt av den, förutom på mornarna och kvällarna då den känns som ett torkat gummiband. I morgon är sista voltaren-dagen, tänkte börja köra lite excentrisk träning sen så får vi se...

Har inte riktigt hunnit med att skriva här, plugg, jobb och flytt tar både tid och energi. Efter det stenhårda uppgörelsen på Lidingö får bloggen om inte gå i graven så åtminstånde sova i ide...  

Jag undrar vad mina vänner och familj försöker säga mig, som skickar sånt här...