Senaste inläggen

Av Maria - 27 juni 2008 23:24

Jag var så säker på att vakna pigg och utan sväljsvårigheter, så jag var uppriktigt förvånad när jag vaknade kl 3 inatt av att halsen totalt torkat ihop till ett svidande sår. Upp dricka vatten, små små klunkar, sveda och onda tankar om virus. Så var det med den löpningen. Nåja, tog i allafall mina inlines till jobbet och lyckades ha en riktigt trevlig arbetsdag trots att det brände eld i halsen efter varje patient. Så irriterande, för jag är ju helt pigg annars, bara den där jäkla halsen som vanligt!


Nåja, som substitut för uteblivet löppass unnade jag mig en sväng på gymmet efter jobbet med icke pulshöjande övningar.  Sen gled jag liksom bara av farten in på Mest Ute och provade ut ett par terrängskor som ska bli mina =) Sen till Stockholm där jag fortsatte tröstandet med ett glas vin med en vän, Anna. (Himla trevlig tös som dessutom delar mitt intresse för springning, me like =) Så om bara den där jäkla halsen kunde ge upp så blir det en springtur runt Kungsholmen på söndag.


H ar precis avverkat en stor kopp te, och vore det inte för att det blir ett evigt springande på toa hela natten skulle jag dricka te tills jag däckar.


I morgon vänner hoppas jag hitta en ny kamera, måste ha en innan vi åker till Japan! Så räkna med fler bilder framöver. 

Av Maria - 26 juni 2008 21:51

Så börjar ännu en vecka lida mot sitt slut... en långsam vecka har det vart. Har vart lite småförkyld så det blev ofrivillig löpvila sedan i måndags. Lite MTB, inlines, gym och golf som substitut dock, funkar bra. Och ja, det går framåt med golfen. Inte fort, men framåt. Vet inte om jag skrivit det, men jag har nu inhandlat ett stycke begagnat golfset och gått totalt 3 varv på 6-hålsbanan i Rotebro. Det är inte längre odelad ångest jag känner inför golfturerna, det finns även lite, lite förväntan inblandat i känslorna. Ett sug att få till den där rena, sköna träffen.


Äh, jag har inget att skriva egentligen. I morgon blir det några vändor uppför Vilstabacken. Sov gott!


Av Maria - 23 juni 2008 22:30

"Idag är första dagen på resten av mitt liv" stod det tryckt på ryggen på min gamla ridlärares väst. Just nu känns det lite som jag står där, vid första dagen på resten av mitt liv. Helt plötsligt  tog det slut på alla stora lopp och korta arbetsveckor, helt plötsligt började folk gå på semestrar och helt plötsligt får jag lite nya arbetsuppgifter och kollegor. Helt plötsligt var det bara knappt två veckor kvar innan vi åker till Japan. Nice.


Träningen rullar på, har dragit ner på långpassen nu till ca 1,5h en gång i veckan. Kommer öka de successivt igen fram till Lidingöloppet. Det är terräng som gäller nu, dels inför Vertex och dels inför Lidingö. Det så det ska vara, det är så man ska springa. Ut i skogen.


Hade ju bestämt att skippa Maran nästa år, men ett oskyldig utmaning en ljummen midsommarafton är ack så lätt att anta. I´ll be there, Lidingövägen -09.



Av Maria - 22 juni 2008 07:38

YouTube, denna outsinliga källa till kunskap, humor, förnedring mm. Finns hur mkt som helst, även för löpare. Inspiration, tekniktips, tävlingsklipp. Kika runt lite en regnig dag. Här kommer en länk för lite teknikträning.

Av Maria - 20 juni 2008 08:15

Det var en sådan där magisk morgon. Vaknade redan 05.30, smög upp ur sängen och snörade skorna. Tassade ut genom porten, nedför backen och in i skogen. Nattens fukt låg som dis över marken då solens första strålar silades genom bladverket. Så precis när jag tog ett skutt över bäcken stod den där framför mig på stigen: En stor, fet padda. Kanske den största jag sett. Jag stannade, och vi stod så länge och betraktade varandra, paddan och jag. Plötsligt glimtade det till i paddans ögon, och jag förstod med ens att det här var ingen vanlig padda. Det fanns inga tvivel- en magisk morgon, en förtrollad prins. Jag tog honom i min hand och såg honom djupt i ögonen. Men då, precis då jag skulle kyssa honom, slog det mig: Hur ska jag kunna springa i prinsessklänning? Och hur funkar det, kan jag fortsätta mitt vanliga jobb även som prinsessa? En vit häst har jag i och för sig alltid velat ha... men nej, prinsesslivet är nog ingenting för mig... Så jag släppte ner min prins igen. Och då han utan brådska traskade vidare ner mot bäcken, så såg jag på honom att han var rätt nöjd med att vara padda, han också.

Av Maria - 19 juni 2008 15:55

Igår joggade jag till jobbet, hade bestämt mig för att köra intervaller på första kilometern i Vilsta (uppför, uppför...) efter avklarad arbetsdag. Sagt och gjort, bytte om till tightsen och t-shirten, knäppte fast ryggan och knöt skorna. Rent praktiskt redo för ett hårt pass, mentalt så o-redo det var möjligt. Jag bara ville inte. Bestämde mig dock för att inte ta den diskussionen med mig själv utan körde som planerat. Men fy vad tungt det var! Redan efter ett par steg protesterade benmusklerna och producerade demonstrativt mer mjölksyra än nödvändigt, dom latmaskarna. Men jag satte hårt mot hårt och körde mina 5 intervaller trots protesterna.


Tänkte någonstans på vägen, varför håller man på såhär? Varför inte nöja sig med att nu och då ta en joggingtur i skogen, i maklig takt? Stanna inne när vädret är dåligt. Det är ju liksom inte så att man är någon elitlöpare ändå... Men tanken var dum, den saknar medhåll till och med från mina sura benmuskler.  Vad vore löpningen utan målen, om man aldrig fick den där kicken av att slå ett rekord? Och inte skulle jag njuta lika mycket av de lätta, sköna turerna om jag aldrig fick smaka på mjölksyran emellanåt. Och inte av kvällssolen om jag aldrig fick duscha i skyfall. Och hur skulle jag ta mig till de minsta, roligaste stigarna längst bort på rundan om konditionen satte stopp efter halva vägen?


Glädjande var det ju också när jag kom hem och kollade tiderna från samma pass för ca ett år sedan, och såg att jag låg ca en halvminut bättre i snitt nu!


En sista grej bara- jag hade min vattenflaska i början av backen, tog en liten slurk mellan varje intervall. Då jag kom ner från sista intervallen var flaskan tom! Korken var på och den stod upp, men den var helt tömd. Någon stackars löpare som fick sin törst släckt?

Av Maria - 17 juni 2008 22:48

Klockan är läggdags, tänkte bara skriva några rader innan jag nattar datorn och övergår till boken. "Mandelkärnan" är det som gäller just nu, den är bra. Sen blir det att beta av boktipsen från storebror, han har god litterär smak, brorsan. Helgen var grym. Det är det alltid när jag åker hem, till norr, till stan, till byn. Hemma är hemma. Och inte skadar det att löpningen gick så över förväntan! Det var som sagt dags för stafetten Indalsledenloppen, där jag har den stora äran att ingå i det enda laget av ca 45 som endast består av tjejer! Vårt lagnamn har sedan loppets startades för 17 år sedan varit Läckerhäckarna, och det är sanning om något ;-) Mor hade startsträckan, gick ut hårt, 10.7 km på 48 minuter. Lämnade stafettbandet till mig som avverkade följande 11,6km i kuperad terräng på 53.35 min, supernöjd med det. Och så fortsatte det tills vår tionde löpare gick i mål i Bergeforsen ca 8h senare, och för en gångs skull hade vi 4 lag bakom oss. Bra gjort tjejer! 


Himla skoj var det, det är överhuvudtaget roligt att springa nu. I morgon skolkar jag igen från klubbträningen, kör backintervaller efter jobbet istället.


Sov gott!


Av Maria - 13 juni 2008 14:17

Det bästa med att jobba är känslan av få ledigt varje eftermiddag, för att inte tala om inför helgerna! Det är för mkt fokus på semestrar, man kan inte leva för 5v om året och känna sig nöjd med livet. Njut av varje dag istället, den tar inte slut kl 16.30 då arbetsdagen slutar. Det finns massa timmar kvar. (iaf om man som jag bara har mig själv att bry mig om)


Om ca 2h åker jag norrut, ska bli jätteskoj att hälsa på därhemma! Alldeles för länge sedan sist.. och så roligaste loppet i morgon, Indalsleden =)


Mamma, jag kommer 21.34 till Sundsvall.

Skapa flashcards